Bristning, Norge

Varför är det mindre bristningar i Norge

Att Norge bland de Nordiska länderna är främst när det gäller att förebygga bristningar är sedan tidigare känt. Men varför är det så? Vari ligger skillnaden?

Efter att ha spenderat de senaste två åren som jordmor vid olika kliniker kan jag bekräfta bilden. Dom är duktiga och min uppfattning är inte att diagnostiseringen är sämre. Men vari ligger skillnaden?

Nu ska jag genast säga att det här inlägget kommer INTE grunda sig på statistik och fakta, det här är MINA egna upplevelser och mina spekulationer. Jag ska försöka reflektera lite runt ämnet under 10 punkter som jag tror bidrar till Norges framgångar. En del av punkterna kommer säkert mina kära svenska kollegor känna igen även från Sveriges sida och andra kanske är nya. Jag går på en helhetsbild i vad jag upplever kan bidra till att minska bristningar.

  1. En till en vård.
    Sedan 2010 har man i Norge ett övergripande beslut : ”én jordmor skulle hjelpe kun én fødende kvinne om gangen”.
    Trycket kan bitvis vara högt även i Norge. Men det är på en helt annan nivå än i Sverige. I grunden finns en uttalad tanke om en till en vård och närvarande barnmorska. Det ger möjlighet till kontinuerligt stöd, mindre stress, fokus och samtal med kvinnan om hur det kan se ut vid födseln. Man kan gemensamt tala om krystfasen och förebyggande av bristningar. Kvinnan hinner lära känna jordmor och känna sig trygg i att hon får det stöd hon behöver.
  2. Jordmor 2.
    Att kunna vara två vid jordemödrar vid framfödandet är GULD i mina ögon. Jag håller absolut perinealskydd själv, och det går jättebra att hålla skyddet medans huvudet föds fram. Men om du skall arbeta enligt metoden höj-höj-höj där man även håller skyddet kvar medans axlar och resten av kroppen föds fram, ja då känns det snart som att man saknar en hand. att höja och hjälpa barnet bort från perineum hela vägen är svårt att göra med en hand samtidigt som du håller ett fast perinealskydd hela vägen. Jordmor  nr 2 löser detta.
  3. Perinealskyddet/greppet.
    Jag har mött många olika varianter på greppet, både i Norge och Sverige.
    Ett vanligt är att tumme och pekfinger stöttar på var sida om vagina medans resterande 3 fingrar böjs in och stöttar perineum, ett annat har du hela handen öppen och stöttar i varierande vinklar perineum. Det grepp som jag mest uppskattar är det där du stöttar perineum med hela handen i ett ganska ordentligt fast stöd. Stödet skall också vara kvar under HELA barnets framfödande.
  4. Värme.
    På varje födestua jag varit inne så har på födevagnen i födesettet redan från början stått med en rund stor metallskål, kluter och såpa.
    Bara att den skålen med vaskekluterna (vaskeklut = disktrasestor handduk) står där blir från början en konstant påminnelse om att använda värme på perineum för att minska risken för bristningar. Värme sägs ofta vara den enda evidensbelagda åtgärden mot bristningar. Hur det ligger till med det ska jag inte eftersöka nu.
  5. Såpan?
    Jupp, i Norge har man ofta såpa i vattnet när man värmer. På varje födestua jag varit så har det funnits en flaska såpa bredvid skålen för det varma vattnet. Rengöring är väl en aspekt som man kan ha sina tankar kring, men har ni tänkt på att det är få saker som är så uttorkande som just vatten. När vi rekommenderar skonsam tvätt av underliv eller om små nyfödda ska tvättas så ger vi ofta rådet att ha lite olja i vattnet. Vi vill ju skydda underlivets vävnad genom att värma, att tillsätta något som motverkar uttorkning av den ytliga huden kan också vara en sak att fundera över.
  6. Mandeloljan.
    Precis som skålen och såpan så har jag alltid funnit en flaska mandelolja på födestuan. Jag älskar oljan. Den åker ofta ner i vattnet eller används till massage vilket frigör härliga oxytociner. Ofta tar jag även och drar upp oljan i en vanlig 10ml spruta och kan lägga olja framför barnets huvud, dels för att skydda vävnaden och dels för att det lite blir som en ”vattenrutschkana” för barnet.
  7. Badkar och vattenfödslar.
    Väldigt många föderum har eget badkar. Att bada under födsel ger flera positiva effekter. Avslappningen och värmen gör att mamman ofta upplever mindre smärta och har ett mindre behov av annan medicinsk smärtlindring. Det främjar oxytocinet som ger goda värkar och rörelsefriheten som tyngdlösheten ger främjar barnets nedträngande. Muskler och vävnad slappnar av mer och det blir mindre motstånd vid framfödandet. Jag upplever att kvinnan i vattnet ofta har lättare att hitta rätt krystteknik där hon kan följa med i värken samtidigt som hon lättare slappnar av i underlivet. Värmen under lång tid ger en god genomblödning i vävnaden som i sin tur ger mer eftergivlig vävnad vid framfödandet. Jag har själv inte sett någon stor bristning vid en vattenfödsel.
  8. Tiden.
    Jag sitter just och läser pm för induktion i Norge och jämför med Sveriges pm. Dom kunde knappt vara längre ifrån varandra känner jag. I Norge har vi mycket längre tid. I Sverige sätts ofta en bardkateter som sedan dras i varannan timme tills den faller ut. Då görs amniotimi och efter 1 timme sätts dropp. Det här kan självklart varierar mellan kliniker. I det Norska pmét så sätts en ballong (svenska bard) sen går kvinnan hem. Ja kära svenska kollegor, ni läste rätt. Hem. hon ringer när den fallit ut annars kommer hon tillbaka nästa dag. I pm står även att induktion med ballong gärna kan kombineras med födselförberedande akupunktur. Hur man sedan går vidare beror på bishopscore. Antingen prostaglandiner eller amniotomi. Man inducerar med Angusta 25mg. första dos vaginalt, därefter per os. Och då får man inte starta ett dropp förens minst 4 timmar efter senaste dos för risk för överstimulering. Om Bishop score är 8 eller mer för en förstföderska så utför man amniotomi, därefter väntar vi 4 timmar innan man startar ett oxytocindropp. Viktigt att ta med att i pm står även att ”Hviledag kan vurderes”. Vid induktion upplever jag själv att skillnaden är stor och det går igen i flera pm. I Sverige är vi mer på och driver framåt när man i Norge vågar vänta in det normala förloppet. Det i sin tur ger ringar på vattnet i att kvinnan är mer utvilad, har mer ork, mer energi och behovet för interventioner minskar.
  9. Mindre användning av s-dropp och farmakologisk smärtlindring.
    När jag med kära kollegor skrev min magister om hemfödslar i norden så snubblade vi över en liten studie (tror det va 99 kvinnor bara). Där man kollat på behandling av ”manglande framgång”/ utebliven progress. Kvinnorna lottades till att antingen få traditionell behandling med amniotomi och s-dropp eller att få lägga sig i ett bad. Resultatet blev desamma. Men behovet av epidural bedövning minskade i badgruppen. Kan man då använda bad som en behandling för utebliven progress? En liten studie, men en intressant tanke. Jag har själv lagt så många kvinnor jag kan i badet och ca 20% blev kvar och valde att föda i badkaret. Jag upplever själv att när man kan lyckas undvika S-dropp och eda så blir utfallet ofta mer positivt med mindre bristningar, blödningar och mindre interventioner.  Och när kvinnan har full kontroll och föder efter egen känsla så möjliggör det ofta det lugna okomplicerade framfödandet. Jag har inte statistiken för användandet av s-dropp och eda i Norge. Men jag vet samtidigt att det finns studier som visar att möjligheten att bada minskar behovet av EDA. Så där det används torde EDA förekomsten vara lägre.
  10. Ingen CTG.
    En grön kvinna är en grön kvinna. Det innebär i Norge att det inte finns något krav på att använda CTG, nä inte ens intagningCTG. Hela förloppet kan om du som jordmor känner dig trygg med det övervakas med jordmorstetoskop eller doppler. Det gör att på en grön kvinna så kommer du i många fall inte stå och titta på en krystkurva. Det tar bort en del stress. Du får lita till det du hör, känner och ser. Hur låter hjärtljuden. Egentligen hör du bara det i jordmorstetoskop /pinards/trätratten. Frekvensen får du genom ctg/doppler. Men inte ljudet. Krystkurvor ser ofta rätt dramatiska ut även om barnet mår bra. Den onödiga stressen som skapas i rummet av att se en krystkurva kan skapa att man forcerar ett förlopp mer än man hade önskat. På slutet när barnet står i genomskärning så kommer det skapa tryck som ger utslag på en ctg. Barnet kan i det här läget bara födas. Att lägga till en sugklocka går ofta inte snabbare. Det är under så kort tid att en acidos inte hinner uppstå. Att då undvika den onödiga forceringen som högst troligt inte kommer göra skillnad kan minska risken för en onödigt stor bristning.

Det här är återigen MINA reflektioner kring förebyggande av bristningar och inget som skall tas som en given sanning.
Några saker jag inte nämnt men som kanske ändå har en plats är huruvida det gör skillnad i om den främre eller bakre axeln föds först. I Norge vid en klink arbetade dom genomgående med att bara lyfta och låta bakre axeln komma först och vid en annan klinik var det nästintill förbjud av pallfödslar. Själv upplever jag egentligen ingen större skillnad på axel, jag gör gärna en liten bock först och höjer sedan ordentligt. Pall har jag inget emot heller, där upplever jag att det är viktigt HUR man använder pallen. Att sitta på pallen som man satt på toa och föda tror jag inte på, däremot ordentligt tillbakalutad i sin partners famn med kvinnans fötter på mina höfter, då blir bäckenplattan rörlig igen och det tror jag kan minska risken.

Kom gärna med dina egna tankar om hur bristningar kan förebyggas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *