Doula

Tack doulor!

Jag har flera gånger haft glädjen att vid födslar arbeta tillsammans med familjer som har valt att anlita en Doula av olika anledningar. Det kan jag varmt rekommendera. En del väljer en Doula för att ha med sig någon som kan hjälpa att tolka på mammans modersmål, en del vill ha en doula pga födslorädsla, tidigare traumatiska händelser, misstro till vårdens kapacitet, rädsla att bli lämnad ensam, att inte kunna uttrycka sig eller oro för det okända.

Som barnmorska möts jag ibland av tankar om att doulan på något sätt skulle inkräkta på mitt arbetsområde. Det är på intet sätt min upplevelse. Tvärtom. Vi kan komplettera varandra och hjälpa paret att känna sig trygga för att främja födseln.

I dagens vård tvingas jag som barnmorska allt för ofta dela min uppmärksamhet mellan flera familjer, det känns då tryggt för mig att veta att familjen inte känner sig ensamma, dom har någon med sig som kan hjälpa att förmedla orosmoment och som hjälper paret att säga till om behovet av mig ökar. Det medicinska faller självklart alltid på mig, men jag vågar lämna rummet för att titta till min andra familj i födsel utan att känna den där stora ångesten i ryggen av att överge någon.

Vid akuta händelser och risker får vi barnmorskor ofta ett väldigt starkt fokus och agerar snabbt, förklaringar får ofta komma efterpå. Vi är ”bara” människor men även om vi agerar för den nyblivna mammans bästa vid t ex en blödning så kan vi såklart orsaka rädsla och smärta i våra handlingar. Då är det bra med en doula vid familjens sida som kan bekräfta vad som sker, trygga i stunden och hjälpa med bearbetning om vad som skedde efteråt och hjälpa till att minnas. Ibland kanske det känns som det väller in folk i rummet, vid akuta händelser så tar vi in hjälp och det sker snabbt, men i verkligheten kanske det var 2 som kom in, även om det kändes som många fler.

Eller när man står där med en lång och krävande suturering med små detaljer som kräver fokus för att bli så bra som det bara går inför kvinnans framtida liv, muskler och fashia, hymen och kanter, små detaljer svåra att se täckta med blod måste hamna helt rätt. Då är det lätt hänt att fokus blir väldigt intensivt på det man gör. Det är inte så lätt alla gånger. Då är det bra med en doula som står bredvid paret, kan bekräfta vad som sker och trygga i stunden, flika in med en försiktig fråga om hur det går för att skapa tidsperspektiv för familjen.

Även om vi barnmorskor vill väl så är vi i grund och botten en person med två händer. Tänk vilken gåva att få ett språkrör, ett par extra händer till hands. För att inte tala om alla gånger jag inte pratar det blivande parets modersmål och försöker nå fram på engelska, min är kanske inte den bästa och kanske inte heller familjens. Vilken gåva när jag då får en till person som paret känner sig trygga med som jag kan tala svenska med, en person som är van vid födslar, där jag kan beskriva i vanligt tal vad jag tänker och sedan få det direkt översatt till paret.

Jag har stått med doulor som översatt, som hållit ben, hjälpt mig dra lakan, peppat, bäddat, hämtat fram saker som jag behövt, assisterat vid tekniker från Spinning babies, masserat, kramat om både paret och mig och varit ett fantastiskt stöd. Ja en doula satt faktiskt och masserade min axel som krampade när jag behövde sitta kvar en längre stund och stötta vid ett långsamt framfödande. När allt är en lugn och fin födsel utan komplikationer så är det lätt att vara både barnmorska och doula, men när komplikationer tillstöter, när sugklockor läggs när smärta rädsla och adrenalin kommer fram, då prövas vi alla. Då uppskattar jag som allra mest att ha en doula i rummet som ger familjen trygghet.

Ett gott samarbete mellan Barnmorskor och Doulor ger en synergieffekt där vi alla i rummet kan gagnas av det ökade oxytocinet.

Så tack alla Doulor och par som väljer att ha Er med sig ❤

4 reaktioner på ”Tack doulor!

  1. Vilket oerhört fint inlägg :). Jag beundrar er barnmorskor så otroligt mycket, ni gör ett fantastiskt jobb :). Fint skrivet om dina tankar kring doulor med.

    Jag gick doulautbildningen Föda utan rädsla i Stockholm med Susanna Heli och Liisa Svensson 2015. Tog det steget då jag hade min mamma med mig under min sons födsel 2004. Jag var då tjugo år, kände att jag litade fullt ut på barnmorskorna, men ville ha stödet från min mamma (och sonens pappa). Det var så fint, jag minns trots mitt intensiva öppningsvärkar (födde på 4 h och 25 minuter) hur min mamma peppade mig, och hur hon och BM pratade så fint till varandra.

    Det var en trygghet i rummet. Barnmorskan minns jag som en ”ängel” där i rummet, hon var så himla fin på alla sätt och vis, lyhörd och fanns där stöttade, peppade. Medan min mamma och doula fanns där på andra vis med massage och peppa på sonens pappa. Idag är jag så tacksam för detta, så jag ville ge någon annan samma möjlighet med en doula så jag utbildade mig.

    Ditt barnmorskejobb du gör är helt magiskt, ni är små änglar i rummet för födande. Jag minns fortfarande rösten från barnmorskan jag hade från BB när hon öppnade dörren när jag i ren panik låg och snurrade mig av smärtor i min säng jag haft där i två veckor och skrek då jag trodde sonen dött, då han inte gav mig någon respons, säger ”Hej Madeleine, lyssna på mig. Jag ska lära dig andas, lyssna på min andning och gör lika”. Jag följde hennes andning, blev lugnare, fick höra hans hjärtljud och där och då tänkte jag ”Vilket fantastiskt jobb ni barnmorskor gör”.

  2. Tack Ann, det var mycket skön och trygg for oss ( Maman, Papa et Doula ) att ha dig med. Din kunskap, kompetens och värme och generositet gjorde skillnaden. Vi var ett bra team !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *