En vård i kris, Norge

Skambud- slut på rean

Jag ogillar generellt att peka ut enskilda aktörer och berätta i exakta siffror vad jag tjänar och vill hellre prata i generella övergripande termer. Men nu har jag sugit på den här karamellen om SLL ett par veckor och det stör mig så f-bannat.

Ingen kan ha missat att det är en kris i förlossningsvården. Jag bor som bekant i Stockholm men har valt att behålla mitt yrke som barnmorska genom att arbeta som jordmor i Norge.

Främsta anledningen är arbetsvillkoren. Jag älskar att jag vet på förhand att jag kommer kunna ha en total närvaro. Jag behöver inte känna mig stressad. Jag vet att det finns ett övergripande beslut sedan 2010 om att varje födande kvinna har rätt till en egen barnmorska när hon föder. Jag kommer inte stå där klockan 3 på natten med svetten drypande längs ryggen i kläder fläckade av en kvinnas blod och fostervatten och tvingas springa in till en annan utan att hinna byta om emellan. Jag kommer inte behöva övervaka två ctg kurvor på samma rum och riskera att blanda ihop dom. Jag kommer inte tvingas säga till en kvinna ”jag kommer tillbaka” och inte veta när det kommer bli. Jag kommer inte knipa tills jag får ont i magen för att jag inte hinner gå att kissa. Jag kommer kunna fylla på mina energidepåer med en macka eller två.

Jag kommer kunna vara närvarande där och då utan förbehåll. Jag har grunden för att kunna utföra mitt arbete tryggt och säkert.

Men sen va det ju det här med lönen också. Jag ska inte sticka under stol med att jag har en bättre lön i Norge. Nu har jag det så fint att min arbetsgivare som jag har i Norge faktiskt erbjuder mig jobb i Sverige. Jag får ta med lönen ibland. Och förhoppningsvis har jag även snart arbete för en annan intressant Svensk aktör.

Men nu är jag svensk barnmorska. ett yrke jag drömt om sedan jag var liten.
Jag har gått den långa vägen och började läsa till undersköterska när äldsta barnet var 6 månader, när hon var 1,5år började jag läsa till sjuksköterska i 3 år. Mitt i den utbildningen fick jag barn nummer två och under 1,5 års barnmorskeutbildning kom barn nummer 3. jämte studierna har jag  även arbetat en del extra för att få ekonomin att gå ihop. Utan bil större delen av tiden och med en resväg på minst 1 timme enkel väg till skolan kan jag med gott samvete säga att jag slitit och gjort mina timmar för att få min kära barnmorskeexamen och magister.
Det är jag stolt över!

Med rejäla studieskulder, kandidat o magisterexamen, förskrivningsrätt, närmare 300 högskolepoäng och även lite andra kurser därtill förväntar jag mig att få lön för mödan även i lönekuvertet.

Jag sökte nyligen timmar på en av förlossningarna i Stockholm. Jag ville inte ha en tjänst. Men timmar på natten kunde jag tänka mig. Dom sa sig vara väldigt intresserade och att behovet var stort. Timmar var alltid välkommet. Sen kom vi till lönen. En nattjänst är i ca 32 timmar. Jag erbjöds 206kr i timmen. Det motsvarar på en heltid natt 28 565kr. Då får jag som timmis inte heller det nattillägg som är på 750kr. Dra bort det så är alltså min grundlön 27 815kr för en heltid. I normala fall orkar man 75% vilket i så fall skulle vara 20 861kr före skatt.

Ingångslönen för en barnmorska i Stockholm sägs nu vara 31 000kr.

Hur i #¤¤%&%&/())*#*** (valfri svordom) kan man då ens erbjuda den nivån jag fick. Jag tackade nej så artigt jag kunde och formulerade att jag tyckte att man borde föra vidare till högre ansvarig att jag tackade nej då jag inte ställer upp på att sänka nivån för barnmorskor i Stockholm.

Hade man inte varit intresserad så hade jag helt klart köpt det eller om det inte fanns ett skriande behov. Fine. Men att entusiastiskt föra fram att man är väldigt intresserad och sedan på allvar tro att jag kan vara intresserad av en lön som ligger under vad man som nyexaminerad får. Åter igen…. valfri svordom… Jag är ingen produkt på rea som blir billigare med åren.

Jag tror jag stannar i Norge där jag känner mig önskad och går med glada steg både till och från jobbet.

1 reaktion på ”Skambud- slut på rean

  1. Åter igen förbannad! Min fina granne här bredvid är numera pensionerad BM och jag har nu sedan några år tillbaka (exad lärare vt12) att det är så lika läraryrket och BMyrket när det kommer till lönen, kraven och känslan. Man jobbar slut på sig för ingenting. Jag tycker jättemycket om de där glittrande ögonen och total lycka barn får när de lär sig något nytt. Precis som min granne (bm) säger att hen fick i sitt yrke. Sen står man där och båda säger samma sak ”jag älskar/älskade mitt jobb” men jobbet kör slut på en till slut man orkar inte mer. Ni har mammorna som inte får de fulla stöd de förtjänar pga neddragningar och för få personal, vi har barnen som inte får de stöd de förtjänar på grund av för få personal och neddragningar. Lönen är ett skämt, min lön är 27200 på en heltid, jag jobbar 80% (när jag inte är sjukskriven som nu då). Satt och kollade en tjej på Youtube som sa att hon får ut mindre än andra för sitt yrke som youtuber. Hon säger att normallönen efter skatt ligger på 20.000. Jag började skratta, eller egentligen gråta? Efter skatt får jag inte ut 20.000 ens på en heltid. Efter 4,5 års högskolestudier. Ni BM har väl lika många år om jag inte minns fel? 3 år ssk och 1,5 år som BM-stud? Nog sjutton förtjänar man mera, efter år och studielån. Efter yrken där man lägger ner sin själ, sitt liv och ja allt.

    Det är så fina jobb att få vara en del i att ge människor den där glädjen. Den ni BM ger med livet, och den som jag som lärare ger genom att ta hand om de liv som ni varit med och hjälpa till världen. Vi borde få mer pengar, mer uppskattning, mer resurser. Det som sker i ”laget Sverige” just nu skrämmer mig. 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *