En vård i kris, Naturlig födsel, Övrigt, Rädsla, Stockholms förlossningsvård

Rör mig inte, berör mig gärna

Varje födsel är lika unik som varje kvinna är.

Och när du tänker på vad en födsel innebär och vad barnmorskor faktiskt gör, är det smått fantastiskt vilket förtroende vi ges efter snabba möten.

Du bär i dig ett nytt liv, en helt ny individ som du väntat på i troligen 9 månader, kanske längtan har varit mycket längre.

Nu har värkarna börjat och du står inför en helt ny situation, något du aldrig tidigare varit med om. Med några minuters mellanrum byggs en intensiv våg upp i din kropp. Det börjar som en förnimmelse på toppen av magen, strax där revbenen slutar. Du känner hur magen drar ihop sig och fysiskt blir hård samtidigt som det strålar av en ilande smärta i ryggen, magen eller kanske ljumskarna. Du måste stanna upp, stå stilla och hänge var sekund av fokus till din andning. Bara andas, följa med vågen upp, andas snabbare, möta toppen och sedan följa med ner igen. Känna hur järngreppet runt midjan släpper, smärtan glider iväg. Du andas ut, samtidigt lättad så känner du att pulsen har gått upp, lite anfådd, lite svettig. Det är tufft, men du gör det, var stolt. Du hinner just pusta ut, sätta dig ner, titta upp och andas ut, sen kommer vågen på nytt.

Osäkerhet, rädsla och känsla av att vara vilsen är inte ovanligt. Du vill ha hjälp, du vill att någon berättar vad du ska göra, gör jag rätt? Ska jag stå, gå? Vad sa dom på föräldrautbildningen? Försöka lägga mig ner, vila, massera mig nu nu, där i ryggen gör det ont. Snälla hjälp mig, gör jag rätt, du måste berätta hur jag ska andas… Ord som jag hört i flera versioner från många kvinnor. Du behöver hjälp VARJE enskild värk. För när en värk är över andas du ut, när nästa kommer behöver man likt ett mantra åter få höra orden, tung, andas. igen, på utandning så blir du tung. Du klarar det fint, bra jobbat, lite till, nu vänder det, snart är värken över, andas ut… Bra jobbat!

Vi barnmorskor står där, vi har mött tusentals kvinnor i värkarbete, vi har lagt våra ömma men starka händer på många kvinnors ryggar. Vi möter blickar och förmedlar trygghet i stunden. Ja du gör rätt, fortsätt, lite till, du klarar det här. Försöker förmedla. Här är du trygg. Det kommer att gå bra, jag är med dig.

I vårt första möte med dig så är vi främlingar, i nästa sekund har jag mina händer på din bara mage, hud mot hud. Under hela graviditetet har du fäktat bort händer som vill ta på din fina växande gravida mage, det har skapat rädsla, oro och ilska i dig. Låt mig vara, det är min mage, min bebis, min kropp, ta inte på mig, rör mig inte. Men nu kommer jag här med mina barnmorskehänder och frågar, får jag känna på din mage och helt plötsligt är det helt okej, hur mycket främlingar vi än är.

Jag känner med vana händer. Barnets huvud är nedåt, jag kanske berättar att det är fixerat och har sjunkit ner en bra bit i bäckenet. Jag känner hur barnet sparkar mot mina händer. Jag känner hur barnets rygg ligger mot din vänstra sida, tar fram en trätratt och sätter mot magen. Möter du mig i tjänst i Sverige vill jag lyssna till barnets hjärtljud innan jag sätter på CTG dosan för att lyssna under en lite längre tid, sådan är rutinen här. Möter du mig som jordmor i Norge så blir det kanske ingen CTG om allt är normalt. Skillnaden är stor och ändå lika säker. Mina barnmorskeöron har lyssnat till tusen bebisars små hjärtan, jag hör skillnaden på när jag lyssnar direkt mot barnets rygg eller om det kanske är navelsträngens pulsationer jag hör. Jag hör slagfastheten, jag hör rytmen, tonen, det låter bra. Jag känner mig trygg i att det är ett piggt barn.

När vi lyssnat med CTG en stund, gärna minst 20 minuter bedömmer jag CTG kurvan. Jag tittar på så mycket mer än bara hur snabbt hjärtat slår, jag tittar på hur det varierar, jag vill gärna se att det går upp lite extra ibland. Jag brukar säga att jag vill se att det är ett barn som orkar både springa snabbt och vila ibland, det är sunt. Jag tittar på värkarna, hur ofta dom kommer, hur länge dom håller i sig och hur barnet reagerar under och efter värkar. När allt ser bra ut, vi kanske har tagit lite kontroller med temperatur och blodtryck på dig som mamma så kommer nästa steg. Nu vill jag gärna få känna på livmodertappen.

Vi har i bästa fall kanske setts i 30 minuter. Du har ont, allt är lite obekvämt, nytt, främmande och här kommer jag som främling och ber nu att du tar av dig kläderna så jag får känna inuti dig.

Det är fullt normalt om du bara vill säga nej. Jag försöker tänka på att möta dig där jag upplever att du är, frågar, vill du att vi undersöker nu och tar reda på om det händer något med livmodertappen? Samtidigt vet jag att som barnmorska förväntas jag leverera en siffra innan jag skriver in dig för födsel, är det latensfas eller är det aktivt värkarbete, hur många cm öppen är livmodertappen? Jag tar fram en handduk, ber dig ta av dig på underkroppen och försöker ge dig en känsla av att vara skyld genom att lägga handduken över dina knän. Dom där magiska centimetrarna, minst 4 vill man höra för att vara säker på att få stanna. Samtidigt vill jag säga, försök inte tänka så mycket centimetrar. Jag är egentligen mer intresserad av om modermunnen är ”mogen”, har den riktat sig frammåt, har den utplånats och är den mjuk. En fast omogen modermun kan du stånga med hur mycket värkar du vill. Det ger mest smärta för den födande och väldigt liten framgång. Medans en mjuk mogen modermun sker det massor med. Den där siffran säger så lite, ändå är det den siffran som är lättast att mäta och därför registreras. Men alla är så fixerade vid siffran. Ibland behöver man hjälp med stöd och smärtlindring oavsett centimetrar hit och dit, det ska kännas tryggt under födselns alla faser. Ibland behöver man råd och smärtlindring i hemmet ibland behöver man få hjälp på plats. Är det första barnet är det bra att var inställd på att det kan ta lite längre tid även om det finns förstföderskor som föder väldigt snabbt. Men det där med att föda snabbt är inte något att sträva efter. Modermunnen öppnas och samma kraft behöver byggas upp för att hjälpa kroppen pressa barnet genom bäckenet oavsett hur lång tid födseln tar. Om man föder snabbt blir det ofta väldigt intensivt medans ett längre förlopp kan byggas upp i en lugnare takt. En del kvinnor där det går väldigt fort upplever därför naturligt att det är svårt att ”hänga med” i förloppet. Även vi barnmorskor får ibland svårt att hänga med.

Alla barnmorskor har varit med om överaskningar, jag minns för många år sedan när jag som student stod bredvid en flerbarnsmor som tyckte det tryckte på och bestämt sa att nu kommer bebisen. Jag undersökte, konstaterade snabbt att visst va modermunnen mjuk, men barnet stod högt, ovan spinae till och med och modermunne var öppen kanske 6cm… Nästa värk kom bebisen…

Förra året va jag med om något liknande med en omföderska i badet som gick från 4cm till bebis född på 10-15 min.

Att föda extremt snabbt kan vara mycket tufft, precis som en väldigt lång födsloupplevelse också tar på krafterna. Någonstans i svenska landet lagom så är just det ordet som vi strävar efter… lagom. Man vill hinna med i förloppet, man vill hinna känna in, hinna uppleva, hinna låta vävnad töjas i lagom takt. Men man vill inte heller bli uttröttad. Lagom är helt enkelt bäst. Men fråga inte efter en siffra, för vad som är lagom för mig är säkert något annat för dig.

Att komma in till förlossningen är en extrem upplevelse i sig. Ofta för stort att greppa innan man är där. Kommer verkligen en hel människa ut ur mig? Hur ska jag klara värkarna, hur krystar man? Är det verkligen okej att en främmande människa tar i mig, ser mig naken, känner inuti mig?

Det här är någonstans barnmorskans yttersta kompetens. Vi måste vara kamelonter i vårt bemötande. Vi måste på stående fot från första möte kunna inge ett sådant förtroende att vi i din mest utsatta stund får lägga våra händer på dig. Vi får därtill äran att vara den första personen i världen som rör vid det som kommer bli det käraste du har i denna värld. Ett större förtroende än så finns inte att förvalta i mina ögon.

Så när vi möts där i dörren till förlossningen, då vill jag se dig i ögonen. Jag vill möta den just du är. Jag vill ha tiden att kunna närvara där så pass mycket att du känner dig trygg. Jag vill att du ska kunna släppa alla rädslors spärrar. Jag vill för en kort stund i ditt liv få skapa ett närvarons band oss emellan, ett outtalat löfte om att jag finns där för dig och hjälper dig vid den häftigaste stunden i ditt liv, mötet med ditt barn.

För att jag ska kunna arbeta med hela min närvaro och ge en trygg vård krävs en vårdapparat som tillåter mig som barnmorska att närvara. Bland det värsta jag vet är när jag kastas in till en kvinna i brinnande värkarbete och bland det första jag behöver göra rent medicinskt är att sätta mina händer i dig. Det är det som händer när vi barnmorskor får flera födande samtidigt och måste springa emellan. När den ena kvinnan föder så måste vi be någon av våra kollegor att ”passa” den andra. Kanske måste jag när jag ”passar” åt en kollega vara den som undersöker, ger mediciner, hjälper till med smärtlindring, bistår själva födseln eller syr efter en födsel. Ofta har jag själv samtidigt en två eller kanske tre familjer som jag själv försöker finnas där för. Familjer i födselns olika faser som jag måste lämna för att passa. Jag vill inte arbeta så. För mig känns det som ett övergrepp att komma in till en kvinna och inte kunna närvara tillräckligt för att skapa den tryggheten oss emellan. Vid en födsel är man så utsatt i smärta, rädsla, oro och nakenhet att det av ren mänsklig respekt krävs att jag får närvara i min helhet. Allt annat känns som ett övergrepp. Jag vill inte att du ska vara rädd för att jag ska röra dig, jag vill att du skall känna dig trygg och att jag får beröra dig, att det är okej med både fysisk beröring och att jag ser dina nakna känslor. Ett värkarbete kan helt stanna av om en kvinna utsätts för rädsla, stress, oro och onödig smärta. Jag vill ge dig trygghet och inte skapa otrygghet genom min stressade arbetssituation. Jag vill främja din födsel och din kropps möjligheter att föda, inte hämma.

En barnmorska – en födande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *