Forskning, Vattenfödsel

Rädslan för vattenfödslar

Vårdfokus skriver om Hanna Ulfsdottirs Svenska studie om vattenfödslar.
Mer och fler positiva noter om att föda i vatten framkommer. Att mammor upplever god smärtlindring och ofta har en mer positiv födelseupplevelse är sedan tidigare känt, nu pekar studier mot att risken för stora bristningar minskar.

Jag har bistått många vattenfödslar i vårt kära grannland Norge, 20-25%,  överlag är det dock betydligt färre än så som föder i vatten i Norge. En lycklig kombination av att ha arbetat vid avdelningar med många badkar och det faktum att jag själv gärna tidigt föreslår bad för kvinnor i födsloarbete har för mig lett till många vattenfödslar. Jag märker att kvinnor som erbjuds att bada ofta stannar i badkaret då det har god smärtstillande effekt, ökar rörligheten, ger avlastning, avslappning, trygghetskänsla och skärmar av omvärlden. Badkaret blir en förlängning av kvinnans egna personliga sfär.

Jag blir glad över Hannas fina Svenska studie och ser även fram emot att läsa en ny Finsk studie som jag idag hörde även den har mycket positiva besked att ge. Men en sak skaver starkt i mig när jag läser Vårdfokus artikel. Även om man lyfter fram de positiva fördelarna med vattenfödslar så är det som om motståndet mot vattenfödslar sitter cementerat i väggarna.

Varför nämner man det tragiska dödsfallet från 1993? Att skriva att dödsorsaken inte fastställdes är vagt och gör att man felaktigt tror att det beror på vattenfödseln. Därtill är det felaktigt enligt mamman själv.

För er som inte känner till fallet, 1993 dog ett barn vid en födsel i hemmet som skedde i vatten. Detta enda fall för 25 år sedan har sedan använts som slagträ i vården för att motarbeta vattenfödslar.

Mamman själv, Kristina Grahn har skrivit boken ” I dina spår” och berättat om födseln av Sofia. Vid en lungröntgen direkt efter förlossningen sågs normala lungor och man kunde inte påvisa vare sig vatten eller bakterier i Sofias lungor, dödsorsaken fastställdes till asfyxi.

Asfyxi vid en födsel uppkommer medan barnet fortsatt är i mammans mage, där barn som bekant vanligen simmar i vatten sedan 9 månader.

Denna enda födsel i vatten har ändå satt ton ända in idag 25 år senare. Är det inte på tiden att vi skrotar myten om den farliga vattenfödseln och slutar använda ett ogrundat fall som slagträ?

Evidensen talar FÖR att vattenfödslar är säkra för både mor och barn och möjligt kan förebygga utebliven progress och minska bristningar.

7 reaktioner på ”Rädslan för vattenfödslar

    1. Visst är det märkligt. Jag har funderat om jag inte borde lägga lite mer krut på att sprida kunskap om vattenfödslar ett tag. Jag märker att många har en uttryckt önskan, men kunskapen i Sverige brister.
      Jag har ju senaste 2 åren haft 20-25% vattenfödslar i vårt grannland och dessförinnan arbetat på Södra BB som var en av extremt få enheter i Sverige som hade vattenfödslar.

  1. Ja, snälla gör det! Jag födde i vatten och planerar barn nr 2. Är skitorolig att inte lyckas tjata till mig en ny vattenförlossning, det är ju bara tillåtet i ystad… Min fick jag enbart pga barnmorskornas goodwill och att de hade tidigare jobbat på BB Sofia

  2. Hej! Det var mitt barn som dog 1993. Det var tyvärr så att barnmorskorna inte kunde få igång hennes andning. De hade ingen sug och de hade glömt fylla på syrgas i syrgastuberna. När ambulansen kom fick ambulanspersonalen igång hennes andning. Dvs, det var inte omöjligt, men då var det försent. Därtill tyckte de att det var karmiskt och meningen. De var antroposofer och fanns på Vidarkliniken i Järna. Men de ingick inte i Vidarklinikens verksamhet och därmed fanns heller inga försäkringar. Det var så fruktansvärt oseriöst, så jag förstår att läkaren blev arg och drev hårt på att de hade bristande kunskaper och inte tog ansvar. Och jag tror att den 4 år långa utredning som följde gjorde det stort och svårt att hantera sakligt. Men hon hade inget vatten i lungorna enligt obduktionen. Men jag önskar ingen föderska att bli utpekad som ansvarig för sitt barns död i media, som jag blev. Eftersom jag valt hemförlossning och vattenförlossning. Det vore verkligen rimligt att information sprids och dokumenteras och att de som föder hemma har barnmorskor med sig som kan återuppliva nyfödda och har rätt saker med sig. Barnmorskorna bad mig att inte gå ut i media utan tänka på Vidarklinikens rykte.. och på deras familjer… och på att det var karmiskt.. Jag har haft svårt att se föda hemma föreningen som seriös efter detta, men vet att det finns olika kunskapsnivåer bland dem som verkar där. Dock har ingen sökt mig för att ge stöd i det svåra. Det stödet fick jag genom den traditionella vården. Som ofta ifrågasatte mitt val. Det var traumatiskt på många nivåer kan jag lova. Är fortfarande förvånad över att jag överlevde.

    Fint att ni driver frågorna på seriöst sätt och vill ha fram faktabaserade underlag.
    Allt gott.

    1. Tack för att du berättar ❤
      Det pris du har fått betala går bortom allt vad vi kan föreställa oss. Ingen kvinna ska bli utpekad. Ingen kvinna vart hon än väljer att föda ska behöva bära den tyngden som lades på dina axlar. Jag har flera gånger läst dina ord och känner stor vördnad för den kraft du bär i dina ord.
      I dagens Sverige finns kunskap att tillgå genom världen över spridda studier. Erfarenhet finns hos flera barnmorskor genom vårt avlånga land. Vi är ålagda att arbeta efter evidens och beprövad erfarenhet och det är just så vi måste arbeta för att få en säker vård för såväl mammor, barn och de som arbetar med födslarna.
      Vi har idag kommit så långt att vi inte borde behöva föra diskussionen OM vi skall bistå födslar i vatten och i hemmen. Vi borde istället titta på HUR vi säkerställer att det kan genomföras på bästa sätt för att säkerställa att rutiner finns och att den offentliga slagjakt som drivits genom årtionden aldrig mer inträffar. Oavsett om en födsel sker på sjukhus i hemmet i vatten så kommer vi aldrig kunna ge en 100% igt garanti för hälsa och liv. Men måste kunna ge en garanti att den bästa vården sker utifrån vart födseln sker och att de bästa förutsättningarna finns för en födsel oavsett vart den sker.
      Vad din familj var med om har på så felaktigt sätt använts som ett slagträ. Ett slagträ (som i mina ögon) var gång det svingar träffar så felaktigt och slår så grymt och hårt. Du skriver att du är förvånad att du överlevde. Jag har tänkt flera gånger om, hur överlever man? Orden sviker mig och riskerar att i text låta nonchalanta, men jag menar på inget sätt att föringa smärtan i din upplevelse av att mista ett barn. Men det tog inte stop där. För dig tänker jag att en stor vårdapparat och media gång på gång river i sorgens sår genom att använda all tragik som avskräckande exempel. Jag blir så arg å dina vägnar. För det är det som jag tänker är slagträt som slår så grymt och felaktigt. Ingen mor ska behöva uppleva det. Ingen.
      Jag är så glad i det sorgliga att du ändå valt att gå ut och skriva så öppet som du gjort och tackar dig innerligt för det. För dina ord blir på så sätt oantastliga. Du var där, du vet, du har sett, hört, läst, upplevt det ingen mor borde få gå igenom. Dina ord avväpnar felaktigheter som sprids.
      Jag önskar dig allt gott och tackar dig innerligt för all din styrka.

Lämna ett svar till Åsa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *