Norge

På väg hem

Efter en härlig vecka är det tid att ge plats för den hemlängtan som byggts upp. En buss, två flyg och en bilresa står nu mellan mig, familjen, hemmet och två lugna semesterveckor, innan det är dags att göra om resan.

I lurarna Enya.

” you go there you’re gone forever. I go there I’ll lose my way”

Kanske är det så, jag har lärt mig älska det fria och nya. Känslan av trygghet för mig ersattes med styrkan av att växa av utmaningar.

Jag möts ofta av frågor kring mitt val av arbete/ livsflöde. Hur kan jag?

”Jag skulle aldrig kunna jobba som dig”

”Jag måste ha en fast anställning”

”Jag kan inte vara ifrån min familj”

”Hur blir det med pensionen?”

”Facket då, om det händer något?”

Nej, livet som frilansande barnmorska är inte något alla trivs med.

Jag är istället beroende av friheten det innebär att själv råda över min tid.

Pensionen får man arbeta lite med, arbeta även i Sverige, ansöka om A1 intyg, deklarera på norska, bråka med FK och spara själv om man inte helt vill gå över gränsen för Norsk pension. Inte har jag gjort det lättare genom att blanda in ett tredje land med min danska arbetsgivare.

Som stöd och fack har jag valt att gå med i den norske jordmorförening.

Det är en hel del papper, intyg, samtal och pyssel varje år. Men det går.

För mig blev det en trygghet att våga släppa taget om allt som känns vant. Jag växer var gång jag lär mig och känner att jag klarar något nytt.

Många kvinnor uttrycker en oro över att lämna hem och barn. Rent krasst en oro över att partnern inte ska hantera hem och barn lika bra. I de flesta fall sitter detta som en oro just i ditt eget huvud.

Här kan jag bara säga en sak. Våga!

Pappor är lika mycket föräldrar som mammor. Allt för många kvinnor har skapat ett monopol på hemmets rutiner. Barnen mår bra av lite egen pappatid. Det kanske inte blir som när mamma är där, men det betyder inte att det är fel ❤

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *