Forskning

Överbehandling och Överdiagnostik

En kär kollega påminde mig om en viktig artikel av Ingela Wiklund från 2013.

Jag har många gånger återvänt till den och den tål att påminnas om. Snälla läs och begrunda. Ni finner den HÄR.

Särskilt ni barnmorskor och läkare som läser. Hur ser det ut på eran arbetsplats? Hur känner ni för de rutiner ni är ålagda att följa?  Känner ni att alla PM´n följer evidens och beprövad erfarenhet?

När vi föder barn är det lätt hänt att vilja göra allt för att säkra upp kring mor och barn, man vill ha det bästa och mest säkra. I sin iver att åstadkomma detta slår det lätt över och vi glömmer att många skador idag är rena vårdskador på grund av överbehandling och överdiagnostik.

Vi vet att när vi blandar frisk och sjukt så ökar andelen komplikationer. Det sjuka spiller lätt över på det friska. Det är en stark anledning till att vi barnmorskor måste värna om att behandla friska kvinnor som friska. Friska kvinnor utan komplikationer skall därför inte heller rondas. Barnmorskor är specialisterna på det friska födandet och läkare specialister på det sjuka och komplikationer. Vi skall ha stor respekt för varandras kunskap. Precis som läkare måste få värna sin speciella kunskap så måste barnmorskor få värna sitt område. Så samarbetar vi när behov uppstår.

Ingela Wiklund lyfter fram flera bra exempel på överdiagnostik och skadliga rutiner i sin artikel i dagens medicin.

Central övervakning av CTG

”alla studier visar att det mest effektiva och säkra sättet att övervaka och stödja en födande kvinna är att ha en barnmorska närvarande på rummet under hela förlossningen”

Rutinmässiga PH prover

”förbättrar inte barnens hälsa – tvärtom finns det dokumenterat att det finns risker för att detta orsakar anemi hos de nyfödda”

Rutinmässigt InkomstCTG

”studier har visat att denna rutin inte ger ett förbättrat resultat på friska kvinnor”

I Norge använder jag inte CTG på friska ”gröna” kvinnor så länge allt är normalt, inte ens inkomstCTG.

Rutinmässig antibiotika vid långvarig vattenavgång

Inte heller här har vi evidensen med oss, i vårt grannland Norge behandlar man på indikation istället för rutin och ger antibiotika om kvinnan uppvisar infektionstecken så som feber under födseln.

Rutinmässig livmodersammandragande efter födsel.

”minskar blödningsmängden med drygt 125 ml”

Är det verkligen motiverat när ny studie visar på en 30% ökad risk för postpartumdepression för kvinnor som får oxytocin vid födseln.

Partogrammet

Eller stress-o-grammet som jag häromdagen döpte om det till och skriver om HÄR, läs gärna.

Att arbeta efter ett schema som anger att en kvinna skall öppna sig 1cm i timmen oavsett om hon är förstföderska eller omföderska känns fel när vi känner till att i verkligheten kan det ta många timmar att öppna sig en cm. En ny studie på nära 100 000 kvinnor visar att det kan ta 3.30- 8.05 timmar att öppna sig från 4 till 5 cm eller ett dygn från 4cm till 10 cm för en kvinna som kommer tidigt till förlossningen.

Vi måste lyssna till evidensen och låta våra rutiner följa med i utvecklingen. Att behandla på rutin istället för indikation riskerar att skapa onödiga skador och risker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *