En vård i kris

One to one – ett beslut måste fattas

Jag har tidigare berättat om att Norge 2010 fattade ett nationellt beslut om att varje kvinna har rätt att bistås av en barnmorska i one to one vård vid födseln. Dvs att barnmorskan inte bistår flera kvinnor samtidigt. Detta torde vara lika självklart som att en kirurg inte kan operera två patienter säkert samtidigt. En barnmorska har därtill vid varje enskild födsel minst två patienter att ta hänsyn till, en mor och ett barn.

”Siden 2010 har det vært et krav i fødselsomsorgen at én jordmor skulle hjelpe kun én fødende kvinne om gangen.” 

Nu 2017 följs beslutet upp och varje enhet i Norge behöver visa hur dom lever upp till beslutet.

Att riksdagen fattar ett nationellt beslut innebär inte att vi på en och samma dag kommer kunna leverera och leva upp till det beslutet. Men det sätter tonen, det sätter målet i vad vi arbetar efter.

Det vi ser nu är en centralisering av vården som går stick i stäv med evidensen. I Norge har man redan konstaterat att detta är fel väg och gå, det blir både dyrt och dåligt för såväl ekonomi och patienter. Det finns fler studier som talar emot centralisering.
Nedläggningar, utbränd personal, dygnslånga väntetider, vårdskador och ökade utgifter för sjukskrivningar hos både personal och patienter, kostnader för hyrpersonal, vårdskador, transporter, listan kan göras lång, dyr är den och dyrare kommer det bli om inget drastiskt sker och det snart.

Som barnmorska är det naturligt för mig att rikta fokus på behovet i födevården. Det jag ser som enskild viktigaste åtgärden är att gå samma väg som vårt grannland. Att våga fatta beslutet om one to one care. Studier har redan visat att den enskilt viktigaste faktorn för en säker födsel är en närvarande barnmorska. Om barnmorskor skall hålla och stanna kvar på sina arbetsplatser så behöver vi få arbeta enligt evidensen som vi enligt lag är ålagda att göra. Vi behöver få arbeta på ett sätt som är både säkert och tryggt för kvinnan, barnet och oss själva. En säker vård ger färre skador, färre sjukskrivningar för både patienter och personal, mindre personalomsättning, färre onödiga medicinska ingrepp, färre långa transporter, mindre hyrpersonal och minskar belastningen på övriga vårdenheter och samhället. Listan på besparingar kan göras lång.

Grunden måste vara att vi utgår från behov och evidens. One to one finns det god grund för. Vi kommer inte kunna uppnå det på en gång, men beslutet måste fattas. Vi måste definiera vad som är målet för svensk födevård. Vi måste sätta tonen och visa att vi vill kämpa för att bedriva världens bästa födevård.
Som personal måste vi få ha ett ledande beslut i ryggen om att vi skall kunna närvara. Vi kan inte arbeta mot det bästa genom en planerad frånvaro som går ut på att personalen skall springa fortare, hoppa över sina egna luncher och möjlighet att gå på toaletten, neddragningar, nedläggningar och effektiviseringar. Det finns noll och INGEN evidens för att lägga ner sjukhus tillför något positivt för vården av födande kvinnor. Noll och ingen evidens för att springa mellan 2 eller 3 födande kvinnor.

Det finns noll och ingen evidens för de effektiviserande åtgärder som sätts in. Vad som finns evidens för är one to one av en närvarande barnmorska. Det hjälper inte här att fuska och försöka hävda att man har one to one genom att anställa en annan yrkeskategori. Den som är utbildad och specialist på födande är barnmorskan. Den som det finns forskad evidens för bäddar för en säker födsel är barnmorskan, hur bra andra yrkeskategorier än må vara.

Vi måste utgå från kärnan och säkerställa barnmorskans närvarande vid den födande kvinnans sida.

Att vi inte kan nå målet är inte en ursäkt för att inte fatta beslutet.

Ingen trodde väl på allvar att nollvisionen i trafiken innebar att vi första året skulle ha noll dödsfall i trafiken? Men vi satte målet, vi angav tonen. Vi bestämde oss för vad vi ville uppnå.

Vi måste sluta att famla i mörker och arbeta utan att ha ett klart definierat mål.

Nu har tiden kommit till födevården. Vi måste definiera målet. Vi måste ha en nollvision i födevården.

Noll kvinnor skall  känna sig lämnade. Noll kvinnor skall avvisas från sjukhusen för att det inte finns plats.
100% skall ha en närvarande barnmorska!

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *