En vård i kris

Lagstadgad semester nekas

Västerbotten nekar barnmorskor 4v semester

Tuffare än på länge? Jag undrar vilken sten man gömt sig under senaste åren när man yttrar de orden?
Varje år är en kamp i vården. Varje år får personalen lappa, laga, flytta på och ställa in sina semestrar. Så kallade bonusar för att jobba en vecka av sin semester är regel och inte undantag.
När man driver en vård som grundas på att slita ut det man har utan att återinvestera så blir detta resultatet. Erfarna lämnar, säger upp sig, blir sjukskrivna. Kvar blir nya kollegor som med andan i halsen försöker sitt yttersta för att ens komma in i yrket och redan från dag ett riskerar att snabbt bli utbrända,.

Att enda lösningen skulle vara att dra in semestrar är bluff, båg och humbugg för att använda det snälla vokabuläret..

Det man behöver göra är att betala och bemanna upp så att personal vill, vågar och kan stanna.

Vi har ett stort sår som blöder ur sig enorma mängder personal varje år, det såret minskar inte om vi fortsätter slita i det.

Att utbilda fler som säger upp sig, sjukskrivs eller redan från början väljer att arbeta för ett annat land löser inte heller problemet. Personal finns redan, men vi väljer andra arbetsgivare.

Jag  hade  arbetat i sommar om jag  erbjudits dräglig lön och rimliga villkor. Men när jag erbjöd mig att arbeta på timmar fick jag tillbaka ett skambud som ligger under snittet och flera tusen under vad en nyutexaminerad får. Självklart kommer jag då tacka nej och istället gå till annan aktör.

Varför skall jag slita mig till magsår, hjärtklappning och sömnproblem i Sverige underbetald när jag kan älska mitt yrke och göra ett bra arbete i grannlandet under bra arbetsförhållanden till en rimlig lön?

Jag har många gånger sagt att jag gärna arbetar som barnmorska  i Sverige, men jag tänker inte göra det med min och familjens hälsa  och ekonomi som insats.

Att bedriva vård på detta sätt borde var kriminellt

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *