Rädsla

Knyta upp rädslor för det okända

 

Allt för många kvinnor lider idag av förlossningsrädsla.

Själv funderar jag ofta över samband, orsak, verkan och undrar om lika många har en födslorädsla?

För mig är det nämligen en väldigt stor skillnad på förlösa och föda.
Jag fick förmånen att redan under min utbildning möta Gudrun Abascal, ja egentligen möttes vi ett antal år tidigare i BB Stockholms kök när jag satt med min nyfödda son på armen. Ett inspirerande och stärkande samtal som jag för alltid bär med mig. Och med ett löfte om att en dag komma tillbaka som barnmorska. Det löftet höll jag.

Gudrun var den som verkligen fick mig att tänka på ordens innebörd och hur starka dom faktiskt är. Vad är det egentligen vi säger? Vi menar många gånger väl, men vad är det egentligen vi säger. Stämmer våra ord med våran handling och vad förmedlar orden?

Förlösa?!
Vem blir i det ordet den aktiva?
Jo, ordet syftar till den handling som barnmorskan utför. Barnmorskan förlöser kvinnan.

Föda?!
Nu är det kvinnan som är aktiv. Kvinnan föder. Ordet pekar tydligt på arbetet som den gravida kvinnan gör.

Det ena ordet centraliserar barnmorskans arbete det andra den gravida kvinnans.

Då blir frågan, vad grundar sig rädslor i?

Ofta handlar rädslor om det okända.
Att lära känna sin egen kropp, att tro på att kvinnor i alla tider och världen över kan föda och att man själv är en kvinna som kan föda är en sak. Att sätta sin totala tilltro till en främling är en annan. Att föda är något som jag gör. Jag är stark, jag tror på min kropp, mitt sinne, Jag kan föda. Men att förlösas blir något som ligger utanför mig själv. Helt plötsligt måste jag i brinnande värkarbete söka upp en främling som jag inte vet i vilken utsträckning hon har tid till mig. Jag måste lita blint på att hon kan förlösa mig. Min kraft passiviseras av ordet förlösa. Det är inte mig det handlar om längre. Vem är denna främling, Hur ser det ut på en förlossning, vad sker där? Finns det tid för mig, hinner man lyssna, finns det tid plast att möta just mina behov? Kommer jag att få föda på mina villkor?

Att förlösas blir en handling som ligger utanför vår egen kontroll, att vi då blir rädda att tappa kontrollen är inte konstigt. Att föda ligger däremot helt inom oss själva. Vi kan få hjälp av en barnmorska som bistår oss vid födsel. Någon som ägnat många år och bistått många många kvinnor. Som med en hand eller ett ögonkast kan bekräfta att allt fortsatt är bra. Det stödjer min egen kraft i att föda.

Att ha ont är nämligen en sak, det kan vi oftast hantera och annars få god hjälp med, värkar gör ont, det behöver inte vara farligt.
Men att ha ont och vara rädd är fruktansvärt. Rädsla är mycket svårare.

Jag brukar jämföra rädsla med knutar på ett rep. En del är hårt knutna, andra löst, en del är komplicerade, andra enkla och en del är faktiskt falska, drar man lite i dom så löser dom upp sig själva. Men för att kunna börja knyta upp knutarna så är det en sak vi allra först måste göra. Vi måste se dom, vi måste identifiera knutarna. Kanske bär vi på allt för många falska knutar. Kan ett byte av ord hjälpa dig skifta fokus?

Att se att vi kan bädda för rädslor genom vårt förhållningssätt är en början.
Kan vi byta okänt till känt, otryggt till tryggt, stress till lugn, övervakning till närvaro?

Istället för att förmedla med ordet att vi förlöser så förmedlas, vi stödjer dig som föder.  Den som föder är DU och vi vill hjälpa dig. Ge kvinnan tillbaka rätten att äga egen sin födsel på sina villkor. Det kanske inte tar oss hela vägen, men det kan vara början på första knuten.

Att säga Föda istället för förlösa kan kännas som en liten grej för andra är det en stor grej. Jag tror det är en början på en tankebana.

Nämnde jag att det i Norge heter føden eller fødeavdeling ❤

1 thought on “Knyta upp rädslor för det okända

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *