En vård i kris, Hemfödsel

Hyklerin kring hemfödslar

Det är rubriken  på Professorn och barnmorskan Ulla Waldenströms artikel idag i Dagens Medicin
Hemfödslar har under en längre tid varit kontroversiellt, men varför kan man fråga sig? Vem bestämmer? Kan det göras säkert? Hur ser det ut i världen?

En gång var hemfödslar normen, vi är skapta att kunna föda våra barn. Det sägs dock att smärtan och det faktum att våra barn föds högst beroende av oss är priset mänskligheten betalar för att vi en gång reste oss upp och började gå på två ben. Vår hjärna utvecklades snabbt och vårt bäcken blev mindre när vi reste oss upp vilket gjorde att även våra barn proportionerligt behövde bli mindre men inte på bekostnad av vår utvecklade inteligens. Hur sanningen ligger i det och om mänskligheten verkligen är så intelligent lämnar jag åt någon annan att fundera över, det var ett sidospår.

Men i grunden är våra kroppar byggda med möjligheten att ge liv. Men är det inte säkrare att föda på sjukhus?

Nja, frågan är inte så enkel. Om alla kvinnor vore identiska, hade samma kropp, födde vid samma tidpunkt, hade samma kroppsliga, fysiska, mentala, hormonella, muskulära, känslomässiga, psykosociala, språkliga… osv…  förutsättningar  och födde identiska barn med samma förutsättningar på alla vis, då skulle vi ganska lätt kunna kalkylera varje behov och lägga en mall för hur säkrast möjliga födsel kan ske. Men så ser inte verkligheten ut. ALLA är vi individer, varje enskild födsel är UNIK!

Den avgörande skillnaden blir därför vikten av en guide, någon som kan bistå med att identifiera behoven för mor och barn och på bästa sätt guida genom födseln för att den skall bli så trygg och säker som möjligt oavsett vart födseln sker. Någon som kan skilja på det friska, det sjuka och uppseglande risker. Som kan förebygga, behandla och se när mer vårdinsattser behövs…. Ni ser vart jag är påväg? Precis, något klokt kom mänskligheten på, en sådan person går idag under namnet barnmorska. Tillgänglig för den födande, för barnet, för partnern blir hon en födsloguide som verkar för trygghet och säkerhet. Med sina ögon ser hon vant, med sina händer känner hon tryggt, med sina öron lyssnar hon säkert, med sin närvaro jobbar hon för trygghet och säkerhet och vet när vårdens insattser behövs för att bevara densamma.

I födevården, oavsett vart den sker är det därför en sak vi måste arbeta för…. En barnmorska – En födande!

Det blir därför ett stort hykleri när vi nedmonterar en födslovård som stödjer mångfald och närvaro av en barnmorska i hemmet för att främja en vårdapparat så stor att individens behov blir en av tusentals.

En födsel är många gånger fingertoppskänsla och en smal balansgång, jag säger själv och har hört oräkneligt antal barnmorskor säga att vara barnmorska är ett hantverk. Med åren blir man skickligare och ändå står man var gång inför varje födsel och är lika häpen över det nya man möter och aldrig sett förr.

I min verktygspåse som barnmorska vill jag ha så många verktyg jag bara kan, ju fler jag får lära mig bemästra, ju lättare blir det för mig att anpassa mig efter individens behov. Men oavsett vilket verktyg jag vill plocka fram så kan jag inte göra det utan att fysiskt vara där. Visst kan man till viss del guida i födsel på telefon, men ärligt, hand upp den som tycker det är en bra ide? Jag tycker vi släpper det spåret på en gång.

Men just frånvaron av närvaro är ironiskt nog det som blir risken ju större vårdapparten blir. Och det är häri hykleriet ligger.

När vårdapparaten växer blir det svårare att anpassa sig till individen när barnmorskorna skall räcka till för flera födslar. Ju mer vi springer, ju mindre är vi där. Ju mer vi journalför för att dokumentera att vi arbetar säkert, ju mer frånvarande i  födandet blir vi. Ju fler som skall få plats, ju fler riskerar att inte få plats när behovet uppstår. Väntan på att få komma in kan bli längre än önskat och vi riskerar födslar under både transport och oplanerat i hemmet. Födslar UTAN en närvarande guide, utan en barnmorska, utan tillgång till vårdens insattser om behov uppstår.

Så i vår iver att skapa säkra födslar med hög medicinsk möjlighet att skydda mor och barn kommer ett antal oönskat tvingas föda helt utan det stödet. Hur kan det vara ett bra alternativ?
Hur kan det anses säkert att tvinga kvinnor stanna hemma själv (oönskat) utan vårdens tillgång men samtidigt ses som osäkert att planerat föda hemma med en närvarande barnmorska som kan identifiera när vård behövs?

En barnmorska – En födande

 

 

 

2 reaktioner på ”Hyklerin kring hemfödslar

  1. Så sorgligt, här i Falun eller Dalarna har man alltid fått bekosta hemfödsel själv. Utöver det är avstånden ganska långa och man la ner Mora BB för några år sedan vilket gör att vissa får åka bil i över 3 timmar. Då från dalafjällen som Idre, Särna eller Sälen. Det blir ganska läskiga vägar när det är vinter och snökaos ute. Vissa tar sig över gränsen och föder i Norge, andra söker inneboende sista veckorna hos någon släkting neröver. Men frågan är om det ens är humant… Kan tycka att utifrån det perspektivet borde hemförlossning ingå i vårdgarantin. Ingen födande ska behöva vara rädd timmarna innan födseln.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *