Livet på landet

Holy Christmas

Julen kommer med sjumilakliv. Den sveper över oss alla med stress, press och blinkande lampor i kulörta färger.

Granen pyntas, skinkan griljeras, klappar slås in, helst redan igår.

Jag försöker tränga bort julens alla krav, vad är det egentligen som betyder något? Sänder en tanke till alla barn jag välkomnat i mina händer, hur har ni det idag? Jag önskar er alla mycket kärlek och många kramar.

I mitt liv har mycket hänt, en omtumlande innehållsrik period som gjort att nätet har fått stå tillbaka till förmån för verklighetens alla nyanser. Jag reflekterar och tänker mycket. Vad vill jag skriva om, vad vill någon läsa om? Hur kan just jag vara en positiv faktor i födevården?

Julen väljer vi att fira i all enkelhet hemma, avskalat och med så lite stress som möjligt. Livet har varit omtumlande. Sjukdommar, oro, hjärtkontroll, havererad bil, vattenläcka, långdragen renovering, uppskjuten och utebliven renovering av badrum ytterligare ett år, träd som fortsatt hade behövts tas ner, en veranda i skrikande behov av renovering, listan bara växer, drömmer om en badtunna för ömma leder, men det får vänta.

I stunder som dessa är jag innerligt tacksam för det liv jag ändå får leva. När läkaren tittar upp från ultraljudet av mitt hjärta och säger… jag tror det ser bra ut nu så är jag så tacksam och glad att jag landat i att jag lever just här och nu idag och insett att ingen av oss är garanterade en morgondag. Idag är en bra dag och det är gott nog.

När bilen som redan varit ett par vändor på verkstaden och bytt ut halva innanmätet havererar igen och den där lilla lampan som slocknade visar sig vara ett totalt tekniskt styrfel på svidande närmare 30 000 så är jag tacksam för att vi faktiskt har försäkringar som tog en del av smällen.

När verkstaden vill ha samma bil i ett par veckor och dom kan ta emot den först om 1,5 månad. Ja då får man vara tacksam för att man har ett frilansande arbete och ändå lyckas pussla ihop vardagen så att jag kommer till jobbet. Men kära tomten, en ny bil vore ändå trevligt.

När dotterns rum svämmande över en natt i juli vid ett skyfall uppstod en bekymmersam vattenskada som fortfarande är under renovering. Då får man vara tacksam för att sönerna snabbt och smidigt gick med på att dela rum så att dottern kunde få ett ”tillfälligt” eget rum i minstingens sovrum.

Sjukdomar, krånglande hus och bil, en kär nära på sjukhus, och skolkrångel kan få bägaren att svämma över. Då är det extra viktigt att behålla fokus på vad som verkligen är viktigt i livet.

När allt kommer kring är det inte internet, facebook och mediabruset som bygger min hälsa, min glädje, min lycka, mitt liv. Jag bestämmer mig för att allt jag investerar i mig själv är en väl värd investering. Allt annat får vänta.

I mina utgiftsposter ses nu istället kostnader för kiropraktor, gymkort och en personlig tränare. Min medvetenhet om mig själv växer, kläder och annat materiellt får vänta.

Jag bokar in en dejt med min kära man. tiden för oss är viktigt. Vi badar, äter gott och bara pratar. Helt underbart. 21 år har han funnits för mig dag som natt. 21 år och jag älskar honom nu som då. Jag lägger fokus på tacksamhet och när bilkön till jobbet en dag känns oändling så börjar jag rabbla upp vad jag är tacksam för i mitt liv. Kön känns helt plötligt för kort. Jag vill fortsätta, det finns så mycket att vara glad över, även i en bilkö.

Norge knackar på och frågar, vill du, kan du? Med en bubblande känsla av glädje välkomnar jag ett par avbrott och går med ivriga steg till jobbet för att möta kära kollegor. Jag längtar. Det handlar inte bara om vad Norge erbjuder i födevård och fantastiska kollegor. Det är så mycket en del av mig själv. När jag går till arbetat så är jag bara mig och när jag går därifrån så är jag i sanning bara mig. Jag är själv och får tid att verkligen andas ut, tänka, läsa, reflektera och bara landa. När jag sedan åker hem igen så längtar jag med varje cell efter min familj. Det är en gåva i sig att få uppleva att man verkligen saknar någon. Det är så lätt hänt att vardagen blir just vardag, vi rullar på och allt blir gråa nyanser. Vet du vad som sker om du skulle lämna din vardag? Vet du vad du verkligen skulle sakna och längta efter om du bara tog en ryggsäck med några ombyten och lämnade allt. Vad skulle du sakna? Varje gång jag åker utomlands för att arbeta så är det just det jag får möjligheten att sätta fingret på och uppleva. Jag får känna vad det är jag saknar, älskar och längtar efter. Och jag kan skvallra om att det är inte datorn eller tv´n som lätt annars får för många timmar av livet. Jag får en stark medvetenhet om lyckan i livet. För mig är det oändligt viktigt att behålla fokus på det som är verkligt och äkta. Jag tror att medvetenheten om kärlek, lycka, längtan och äkthet är byggstenar som alla kan må bra av. Om du lämnar allt, vad längtar du då efter? Det är DET du ska vårda.

Det här inlägget tog snabbt en vändning åt ett håll jag inte tänkt gå. Jag hade tänkt skriva om en kvinnas helhet som födande. Men sånt är livet. Kanske får jag snart grabba tangentbordet igen. Tills dess. God jul, ta hand om varandra, värna den medvetet valda närvaron. Innehåll i klappar glöms ofta nästan lika snabbt som pappret rivs av, om du tvivlar, fråga dina barn om dom minns någon julklapp dom öppnade förra året? Fråga sedan om dom minns när ni bakade pepparkakashus, byggde snögubbe eller när du föll av pulkan eller när ni spelade charader och du imiterade en katt? Jag vågar mig på att hävda att dom till största del kommer minnas det ni gjorde tillsammans över vad som låg i paketen.

Så njut av det du verkligen uppskattar i livet. Så syns vi om inte förr till 2019. Kramar

  • Ps. Ja det är vårt vardagsrum och yngsta sonen på bilden ovan. Han är 7 år och har nyss med stor glädje klätt granen. Mamma och pappa fick vara med på ett hörn, men han ville verkligen få bestämma hur den skulle kläs och jag tycker han gjorde ett strålande jobb. På väggen ser ni foton av våra tre barn som helt nya i världen. Tomtemor och tomtefar är köpa av min mormor och morfar 1980, samma år som jag är född, och var en gåva för ett par år sedan till mig. Pumpan är från egen trädgård. Så mycket glädje i en och samma bild. Hänggungan är min favoritplats att sitta och köptes efter att jag varit på en barnmorskehelg i Mundekulla där jag upptäckte hur skönt det var att sitta i en sådan. Så skön och avslappnande att jag ofta slumrar till där.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *