Bristning, En vård i kris

Gammal ”ny” kunskap.

Tv4 nyhetsmorgon bjöd idag på en  med ”nyhet” att barnmorskor nu skulle minska bristningar genom att hålla emot när huvudet föds fram.

Jag vill verkligen förtydliga att det här är inget nytt dom har hittat på.  Det va inte heller en nyhet när ”finska greppet” kom för något år sedan heller.

Ett snabbt samtal med kollegor som är pensionerade  och har många års erfarenhet gör gällande att även när dom utbildade sig till barnmorskor så fick man lära sig att hålla emot. Det är inget nytt påfund. Det är ingen ny magisk räddning som barnmorskor ska lära sig, utan en väl beprövad teknik som använts under mycket lång tid, årtionden, ett arbetsliv som minst. Hur gammal kunskapen är vet jag inte, men det är absolut inget ”modernt” nytt påfund.

På facebook seglade snabbt orosmoln upp, kvinnor uttryckte rädsla för att barnmorskor inte håller emot, inte kunde detta greppet. Så är inte fallet. Det här är inget nytt, det här är väl etablerad kunskap som man nu i Blekinge övat och ville visa upp. Att förebygga bristningar handlar också mycket mer än om att ”bara” hålla emot. Att öva på dockor är väldigt bra. Det är stor kraft när ett barn föds och varje födsel är unik. Det är ett hantverk och det tar tid att med fingertoppar och en blick se och känna hur en vävnad reagerar och hålla balansgången mellan hur mycket kvinnan kan trycka på, hur hårt jag kan hålla emot, i vilken riktning, vart jag ska hålla emot, när jag ska släppa efter, när jag kan värma , i vilken position och sedan får man inte förglömma att barnets tillstånd ibland ger utrymme till en mycket lugn krystningsfas och ibland måste skyndas på.

Vi måste aktivt bredda vår synvinkel. Hur har förloppet varit innan. har barnet trängt ner snabbt, vilken kraft har kvinnan kvar, hur är genomblödningen i området mm.

Jag har tidigare skrivit om hur jag älskar hur man arbetar i Norge med evidens och hur man på en del ställen har en avsevärt mycket bättre statistik avseende bristningar.

Man håller emot där, absolut. Som svensk barnmorska och norsk jordmor håller jag emot oavsett om jag är på Svenska eller Norska sidan. Men det finns andra skillnader som jag personligen värderar.

Lugnet. Frånvaron av stress, möjligheten för mig som barnmorska att ge one to one care och lära känna kvinnan under hela födseln gör att vi har ett bättre samspel och hinner tala om själva krystningsfasen och förbereda. Jag hinner sitta där och värma underlivet med varma klutar i en timme om så önskas. Värme som för övrigt har fin forskad evidens om att det minskar risken för bristningar. Kvinnan kan därtill om hon vill ligga i ett varmt bad och föda lugnt. Inget konstigt,. Fri, avslappnad i musklerna, föder i lugn och ro, känner själv hur mycket hon kan trycka på och värmd av vattnet. Jag har själv hittills inte sett en enda stor bristning vid en vattenfödsel. Jag vet inte om forskning finns på detta område och en söndagsmorgon är inte rätt tillfälle att leta.
När en kvinna föder i Norge så har hon min odelade uppmärksamhet. Och vid själva födseln har ofta möjligheten funnits att vara två jordemödrar och hjälpas åt, Ibland håller en perinealskydd och den andra tar emot barnet och guidar kvinnan. Att någon annan kan lyssna på fosterljuden så att jag slipper ta bort mina händer. att någon kan fylla på det varma vattnet. Dom där extra händerna, lugnet och närvaron. Möjligheten till kontinuerligt fortbildning genom att ha en annan barnmorska med eller genom att själv ta del av och få se hur en annan barnmorska arbetar. Tryggheten i att ha en annan barnmorska på rummet ifall något skulle inträffa. Här finns enligt mig stora vinster. Här är jag personligen övertygad om att vi har en nyckel till framgång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *