Norge

Frukost med längtan

Efter några kvällspass som rymt nya små liv födda både på land och i vatten, söker jag mig ner till hamnen.

Unnar mig en härlig jordgubbssallad med brie o pistage.

Känner hur batterierna laddas av solen, havet, vinden i håret. Aldrig har en sallad smakat godare.

I lurarna Alexandra Burke – Hallelujah som nu akompanjeras av måsarnas skrik.

Igår fick jag frågan om det inte är svårt att vara ifrån mina barn

Ja men det e självklart, för mig som mor finns inget viktigare. Jag saknar dom så det värker i kroppen. Men jag vet att dom har det bra, och att min belöning för att jag är ifrån dom ett tag är gåvan av att längta efter dom, komma hem med nya krafter och få fantastisk kvalitetstid. Något som inte va möjligt när jag arbetade i den svenska vården. Barnen såg hur dåligt jag mådde och satte tydligt ord på min ohälsa och mentala frånvaro.

– Mamma, du är inte ens här när du är här.

Det blev min räddning.

När man av sitt yrke blir så sjuk att man får hjärtklappning, yrsel, sömnsvårigheter, ångest, förlorar förmågan att äta och dricka och läggs in akut för misstänkt matstrupscancer, och förlorar kontakten med sina barn pga stressen. Då inser man att en vecka är ett litet pris att betala.

Nu mår jag bra och njuter av att jag får längta efter mina barn och man, samtidigt som jag får arbeta med världens härligaste gäng.

Tusen tack ❤ Arendal jag kan inte med ord uttrycka vad ni betyder för mig

 

2 reaktioner på ”Frukost med längtan

  1. Jobbar du varannan vecka eller hur funkar det?
    Många som jobbar som lärare här i Dalarna där jag bor drar till Norge för bättre arbetsvillkor och bättre löner. Men verkar som man måste flytta dit på heltid då. Sonen är 13 snart men känns inte rätt ännu, kanske blir i framtiden. Det känns nämligen inte som att jag kan se en framtid som lärare i Sverige längre. Jag funderar på att söka jobb i någon butik, det känns så förbjudet att ens yppa de orden. Här har jag studerat i många år för en utbildning, ska studera till specialpedagog till hösten och tre år framåt, men vet någonstans att i Sverige kan jag inte se en framtid som lärare. Tror många framförallt kvinnor börjar känna så för sina yrken. Vi väljer ju ofta omhändertagande yrken, som i sin tur ger dåliga arbetsvillkor och pinsamt låga löner för den långa utbildningstiden. Minns när min vän sa att en BM studerat en termin kortare än en AT-läkare. Det här var när hon studerade till ssk:a och var nog runt 2005 så kan ha förändrats antar jag men ändå. En termin kortare och ändå är lönen så mycket sämre?!
    Nu efter byte av jobb fick jag upp lönen, men i flera år hade jag sämre lön än jag haft om jag fortsatt som uska inom kommunen istället för att utbilda mig till lärare. Det säger en del om hur lite akademiska utbildningar för kvinnor är värderat i det här landet, och då har ändå usk:or dåliga löner med :/.

    1. Kommer faktiskt en artikel i DN idag just om hur jag jobbar. Länk i nytt inlägg kommer strax.
      Det finns flera yrkeskattegorier som kan trivas i Norge. Det gäller att hitta sin egen väg. Så länge man mår bra, så är det rätt. Vad som sker i Sverige är helt galet. Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *