Fackligt, Norge

Eget fackförbund?

I November på förbundsstämman ska Svenska barnmorskor fatta ett viktigt beslut. Ska vi som barnmorskor ha ett eget fackförbund?

De åsikter som i dagsläget framförs kommer främst från barnmorskor som direkt arbetar med att driva frågan eller från vårdförbundet som starkt försöker motarbeta. Det skapar tyvärr ibland en polarisation när för få röster hörs. Själv är jag helt fri, inte bunden till en arbetsplats, inte ens bunden till ett land. Som obunden och fri i frågan med ena foten i Sverige och andra i Norge kanske jag kan tillföra mina tankar och tillföra en dimension om hur jag resonerar.

Jag har själv valt att vara med i två fackförbund. Jag är i dag med i Vårdförbundet i Sverige och Den Norske jordmorforening i Norge.

Vårdförbundet är den övergripande organisationen i Sverige för Sjuksköterskor, Barnmorskor och Biomedicinska analytiker. Den Norske jordmorforening (härefter förkortat DNJ) är ett fristående eget förbund enbart för Jordmödrar.

I Norge finns det som vi i Sverige nu står och diskuterar, ett eget fackförbund, ja faktum är att det faktiskt finns två.

I Norge finns ett fackförbund för sjuksköterskor som är mer övergripande som heter Norsk Sykepleierforbund NSF. I NSF finns en väldigt tydlig underavdelning för just Jordmödrar som heter Jordmorforbundet som arbetar med jordmorfrågor. Bägge förbunden har egna tidningar och är väletablerade förbund, det är inte helt ovanligt att man som student och blivande jordmor går med i bägge och sedan väljer när man är klar. Det är inte heller helt ovanligt att man byter mellan förbunden om man av någon anledning inte känner sig nöjd, men i grund och botten, DNJ (fristående) och NSF (underavdelning) är bägge två fina förbund som jag efter flera samtal med dess medlemmar får säga är rätt lika.

Som svensk jordmor är det något jag älskar, det är att prata, undersöka och upptäcka hur man arbetar med jordmors frågor i andra länder.

En viktig fråga jag hör i Sverige inför ett eventuellt nytt förbund är:

  • Blir ett nytt förbund tillräckligt starkt?

Okej, vi benar ut det. I Sverige finns drygt 7300 barnmorskor

Hur många som är fackligt anslutna vet jag ej, har du den uppgiften, hojta till så lägger jag till det. Vårdförbundet talar ofta om styrkan i sin storlek och räknar in alla medlemmarna och anger då en siffra på 114 000 medlemmar. Är det bra? Man hänvisar till styrkan i många, men kanske glömmer man hur lätt det är att försvinna i mängden?

Finns vinsten i antalet, är det kvantiteten det handlar om eller blir priset kvaliteten?

Alla måste fatta sitt eget beslut, känner man sig nöjd, känner man att situationen förbättrats avsevärt senaste åren, att vårdförbundet företrätt dig väl och man har en fin löneutveckling, ja då känns det ju såklart onödigt att gå vidare och fundera på ett alternativ.

Nu tittar vi på Norge, där vi har två fackförbund. NSF med underavdelning Jordmorforbundet och DNJ som är det fristående fackförbundet för jordmödrar.

Jag fick vid min senaste arbetsresa hjälp av en tidigare facklig representant att hitta en artikel med lite statistik (tusen takk). Per 2013 fanns det 5707 jordemödrar med Norsk autorisasjon varav 2205 från utlandet (1200 svenska), 3078 var yrkesaktiva Norska jordemödrar.

Fördelningen mellan fackförbundet ser ut såhär.

NSF´s underavdelning organiserar 885 jordmödrar, om NSF räknar med dom jordemödrar som istället är med i moderförbundet för Sykepleier och ej specifikt är med i Jordmorforbundet (kanske för att dom arbetar som sykepleier istället) så är NSF´s medlemstal 1225. (Hela förbundet inklusive alla sjuksköterskor och studenter är ca 112 000)

DNJs fristående förbund för enbart jordemödrar organiserar 2450.

Våra Norska barnmorskekollegor tycks tydligt föredra att vara självständiga och fristående. DNJ är ett mycket starkt förbund i Norge som visar att tydlighet är viktigt, det är ett av de äldsta fackförbunden med start Juni 1908. Tydligheten skapar en kvalitet som väger upp NSF´s kvantitet med många sjuksköterskemedlemmar. 2450 barnmorskor väger upp för att möta det större förbundets 112 000 (varav 885 i jordmorförbundet).

När jag reste som Jordmor första året så ville jag snabbt bli medlem i ett fackförbund för att ha stöd i ryggen. Jag lyfte frågan flera gånger i personalrummet vilket fackförbund jag skulle välja och svaren var så gott som samstämmiga, och mitt val föll då på DNJ.

Så idag är jag medlem i två fackförbund. Vårdförbundet i Sverige och Den norske jordmorforening i Norge. Jag blir lika glad var gång medlemstidningen från DNJ dyker ner i brevlådan, frågor som rör mig, engagerar och känns utvecklande för yrket, även i lönefrågor uppskattar jag tydligheten för mig. Vårdförbundets tidning blir tyvärr numera knappt öppnad.

Tyvärr i senaste numret som skickades direkt till mig i adresserat kuvert från Vårdförbundet så kom ett riktigt lågvattenmärke.

För om det är något jag verkligen ogillar så är det att bli klappad på huvudet och tillsagd vad jag ska tycka.

Vårdförbundet måste ha total panik antar jag? För varför skickar man annars ut en hel tidning med motpropaganda mot ett nytt fackförbund. Varför lägger man så mycket tid och medlemmarnas pengar på att försöka tala om för vuxna människor vad dom inte ska göra istället för att ägna sig åt det dom borde göra, förvalta vad dom själva borde göra? Varför lägga sådan kraft på att motarbeta bildandet av ett annat förbund istället för att fokusera på vad man själv borde göra? Slutade vi inte med sånt allihop när vi gick i lågstadiet? Vårdförbundet borde sopa sin egen matta istället för att försöka hälla skit på grannens?

Jag vill inte att du talar om för mig vad jag inte ska göra, det är jag fullt kapabel att bestämma över helt själv. Men däremot skulle jag istället vilja veta VAD ni kan göra för mig och andra medlemmar, att vårdförbundet är många har jag hört tjatats till förbannelse, men sen då? Vad har skett och vad kommer att ske, det är jag intresserad av, inte vad ni tycker om andra förbund.

Som ni förstår, om barnmorskor lyckas starta ett eget förbund så har dom mitt fulla stöd i det och jag kommer lämna vårdförbundet.

Mitt beslut grundar sig i att jag inte känner att vårdförbundet har fokus på vad de kan göra för barnmorskor utan nu lägger mer krut på att svartmåla att flera barnmorskor önskar ett eget förbund. Sådana barnsliga fasoner är för mig inte förenligt med seriöst fackligt arbete. Hade vårdförbundet tidigare satsat mer på en egen underavdelning med tydligare frågor för just barnmorskor så hade kanske mitt val blivit ett annat. Visst kan det finnas en trygghet i att vara många, men samtidigt ser jag med all tydlighet hos mina Norska kollegor att kvalitén av att kunna fokusera på specifika frågor för barnmorskor väger upp att slås samman med andra professioner.

Ett fackförbund kommer aldrig vara starkare än dess medlemmar oavsett vart och hur vi finns till. Barnmorskor är sjuhelsikes starka. Om vi går samman så är jag övertygad om att vi tillsammans kan bygga något mycket bra. För svar på specifika frågor om nybildande så är min rekommendation att man vänder sig till direkt kunnig i frågan och hoppar över att hämta kunskap från skrämseltaktiker, här har ni en bra länk där Eva Nordlund svarar på flera frågor.

Det valet som just du som enskild barnmorska fattar hoppas jag att du grundar på just dina egna erfarenheter, din egen känsla för vart du vill tillhöra och välgrundad information om vad någon vill driva för frågor för dig och vad du tror blir bäst för dig och för professionen. Vi kanske inte har samma uppfattning om vad just det beslutet är, och det är helt ok. Men jag ber ändå, skippa att läs information som handlar om vad någon vill att du INTE ska välja, fokusera på informationen om vad du SKA välja och varför. Håll en levande dialog, ställ frågor och våga ifrågasätt.

Det har även talats allt för mycket om splittring. Vi är barnmorskor, vi ska stå för enande, gemenskap, trygghet och jag hoppas och tror att oavsett vår framtida fackliga tillhörighet så kan vi alla arbeta för gemensamma mål. Kan vi glömma det där med splittring ett tag, kan var och en få känna att hon/han kan få bilda sig en saklig uppfattning om vad man själv tror är bäst och sedan få våga gå med det. Ny kunskap, nya förbund, nya möjligheter ska inte vara något som splittrar. Nytt ska inte vara farligt, det ska vara en möjlighet att välja på. Inget man måste skrämmas bort ifrån. Det är genom att lyfta varandra som vi bygger gemenskap, tilltro och en god framtida vård med barnmorskeperspektivet för alla födandes framtida bästa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *