En vård i kris

Eget fackförbund för barnmorskor

Barnmorskor vill bryta sig loss från vårdförbundet och starta ett eget fackförbund för att fokusera på de frågor som är specifika för oss.

Rösterna om huruvida det är en bra ide går isär. Jag välkomnar förslaget och har i flera år efterfrågat det. Jag tror det är rätt väg att gå.

I Norge finns bägge alternativen. Ett sykepleierförbund där man kan gå med i en gren för jordmödrar eller ett renodlat jordmorförbund. Jag har sedan 2år valt det senare efter en diskussion med några Norska kollegor, då merparten menade på att DNJ (Den Norske Jordmorforening) var starkare och tydligare i sina frågor.

I Sverige är jag med i vårdförbundet som arbetar som övergripande enhet för både sjuksköterskor och barnmorskor. Det som skiljer ut barnmorskor är att vi har dubbla legitimationer och möjlighet till en annan självständighet i vårt yrke. Vi har ett eget självständigt ansvar för den friska normala graviditeten och födseln samt en egen förskrivningsrätt. Vi behöver få värna vårt egna ansvar och de frågor som hör därtill.

Jag har de senaste åren gått med en skavande känsla till vårdförbundet som jag ska försöka sätta ord på.

Vi vet att barnmorskor har skyhöga ohälsotal, sjukskrivningarna och uppsägningarna ökar, belastningen ökar, och när stressen ökar så kommer riskerna för alla inblandade obönhörligt öka. Så fort vi sätter vår fot innanför dörren lägger vi vår legitimation som pant. Vi springer redan orimligt fort och ändå viner piskan över ryggen och det sker inte heller några framsteg i lönekuvertet. En kollega till mig sa för ett litet tag sedan…. Jag säger upp mig, jag har några hundra mer i lön än när jag började (hon har jobbat i 5 år).

Ni har alla sett bilderna på kaoset i media, mensfläckade byxor, postitlappar med orden fullt på varenda enhet, stängda rum, mammor som flygs till Finland, barn födda utanför sjukhus och kurser i bilfödslar. Jag får ofta frågan, är det verkligen så? Ja, vad vill ni jag ska svara?

Vi barnmorskor skriker högt år ut och år in efter att få arbeta med en till en vård. En födande – En barnmorska. Det skulle lösa upp knuten. Stressen skulle minska och säkerheten öka för alla inblandade. Samhällsvinsten skulle vara enorm när vi börjar räkna på minskade sjukskrivningar och mindre vårdskador med fler långa sjukskrivningar som följd.

Men vi slåss tandlöst. Vi skriker och skriker och inget sker. Här kommer vi till det som skaver något vansinnigt. Vad gör facket?

Jag vill inte höra mer om styrkan i många eller om gamla meriter. Jag vill höra vad ni aktivt gör här och nu idag för era medlemmar.

Om facket sagt att vi tillåter inte att våra medlemmar arbetar under förhållanden som gör dom sjuka, som skapar en osäker arbetsmiljö, som riskerar såväl anställdas som patienters liv och hälsa. Ja då kanske jag som anställd kunnat gå till min arbetsplats och sagt nej när arbetsförhållandena blir orimliga. Men jag hör inte dom orden. Om jag känner att jag inte tycker det är säkert att ha mer än en födande, så vill jag ha gehör för det, jag vill ha stöd i min rygg. Att barnmorskor idag har hand om både två och tre födande samtidigt är vanligt. Samtidigt får jag idag hem tidningen från mitt norska fackförbund. Där man tar upp att vi nu blivit bättre på att skriva avvikelser på när jordemödrar behövt ha mer än en kvinna i födsel åt gången…. Kontrasten… Den slog mig som en slägga sist jag var över. Jag råkade för första gången en natt ha två kvinnor samtidigt i aktiv födsel under någon timme. Det blev en avvikelserapport. Det finns mycket att arbeta på även i mitt kära Norge, men jag ser strävan, jag ser kampen på ett annat sätt. Trots att jag bor i Sverige och arbetar som gäst i Norge så känner jag mig alltid mycket tryggare där. Jag känner mig sedd, uppskattad, och jag hinner med. Jag ser ramverket, jag känner stödet i ryggen på flera sätt.

Barnmorskor står idag tämligen oskyddade, vi står ansvariga om något inträffar men får samtidigt inte förutsättningarna att arbeta säkert efter vad vi är ålagda att göra. Vi kan inte alltid arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet när stresspiskan viner. Vi står stilla och trampar vatten. Det måste vara nog nu. Vi barnmorskor måste få enas som ett eget förbund så att vi kan stå upp för vårt yrke och känna stöd i ryggen. Vi behöver få sikta mot framtiden och ange hur vi vill arbeta och utvecklas som en enad kår.

6 thoughts on “Eget fackförbund för barnmorskor

  1. Holymama!
    Som förtroendevald barnmorska i Vårdförbundet vill jag gärna svara dig på din fråga om vad facket gör…
    Först vill jag berätta att jag delar din uppfattning och bild i det du beskriver men jag ser också möjligheter i mitt fackliga arbete att med kunskap som verktyg fortsätta att kämpa för oss barnmorskor med Vårdförbundets 114 000 medlemmar i ryggen! För mig är det ett kall att sprida kunskap, värva och bli fler medlemmar men framförallt att inspirera fler barnmorskor till ett fackligt engagemang. Min övertygelse är att det är nyckeln till framgång när vår fackliga kunskap sprids inom vår profession. Det är otroligt viktigt att använda oss av facklig kunskap i dialogen med arbetsgivaren som vi redan gör idag på många håll men vi behöver bli så många fler än de ca 180 förtroendevalda barnmorskor som finns inom förbundet idag! Min önskan är att Vårdförbundet gör en extra satsning på att värva betydligt fler barnmorskor till förtroendemannauppdrag och jag tänker fortsätta kämpa för det. Tillsammans blir vi starka!

    1. Tack!
      Jag uppskattar ditt svar.
      För att ena och komma framåt är våra röster och en dialog våra främsta redskap.
      Jag sitter inte ensam på en sanning, jag sitter på min upplevelse utifrån mitt liv och jag hoppas att fler vill skriva om sin upplevelse och sin verklighet. Ska vi komma framåt så måste dialogen ta fart.
      Väl mött// Ann

    2. Tack!
      En undran- hur har den här frågan diskuterats bland barnmorksor utanför Stockholm? Knappast alls skulle jag tro. Varför har det förts ngn diskussion i Jordemodern?

      1. Jag hoppas det kan komma svar på hur frågan disskuterats runtom i vårt land. Att det ej tagits upp så mycket än får vi nog se som att detta är början på diskussionen, övertygad om att mer info kommer.
        Mvh/ Ann

  2. Jag sitter i styrelsen för Göteborgs Barnmorskesällskap. Vi har haft medlemsmöte innan ordförandekonferensen för att höra medlemmarnas synpunkter. Inget är beslutat än, viktigt att alla som vill komma till tals, blir lyssnade på utan att det värderas. Min erfarenhet är att Vårdförbundet i Göteborg jobbat på med stort engagemang för barnmorskors sak, åtminstone sen 2013. Det är jag mycket tacksam för. Jag är glad för vad Lis Munk gjort och gör. Jag är tacksam för att en barnmorska, Maria Hogenäs, fick Vårdförbundets stora pris förra året.
    Men trots det kommer jag att rösta för att Barnmorskeförbundet åter blir ett eget fackförbund för jag tror det är enda sättet att komma vidare och lyfta vår självständiga profession.

    1. Helt rätt. Många röster behöver få höras. Disskussionen börjar nu. Och jag hoppas att denna disskussionen kan föra oss framåt som kår, oavsett våra åsikter och slutresultatet. Bara det faktum att vår arbetssituation nu så tydligt åter förs upp på agendan är bra. Mvh/ Ann

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *