Forskning

Det ouppnåeliga partogrammet

1955 utvecklades Friedmans kurva som idag används på förlossningar världen över.

Efter en studie på 500 kvinnor bedömdes att en födsel går framåt med en hastighet där modermunnen öppnas 1cm i timmen. Vid en vaginal undersökning för barnmorskan in i partogrammet modermunnens öppning och huvudets nedträngande. Till fynden sätts stödlinjer in. Om man passerar stödlinjen (kallas actionline) för mycket så sätts interventioner in.

I många år har partogrammet ifrågasatts. Barnmorskor talat om att det där stämmer ju inte, vi ser ju att kvinnor inte alls öppnar sig 1 cm i timmen och att förloppet är mer som en trappa än linjärt.

I Norge var jag själv med om Laps studien för två år sedan. En studie som ifrågasätter och testade hur det verkligen ser ut. Det var en fantastisk upplevelse när vi helt plötsligt gavs tiden att låta kvinnan öppna sig i sin egen takt utan att behöva känna piskan över ryggen att vi passerat actionline och behövde agera. Jag väntar spänt på resultatet av den studien.

Idag ramlar ny forskning in i mitt flöde.

Cervical dilatation patterns of ‘low-risk’ women with spontaneous labour and normal perinatal outcomes: a systematic Review

En ny studie som tittat på progressen för nästan 100 000 kvinnor. Resultaten är smått fantastiska.

1cm släng dig i väggen säger jag. I min mening bekräftar studien det vi barnmorskor länge vetat.

Resultaten skiljer sig markant från Friedmans kurva/partogrammet som använts i årtionden.

”The overall labour progression pattern deviates considerably from the classic Friedman’s curve that has been central to labour practice for several decades”

Det var inte ovanligt att förstagångsfödande behövde mer än 4 timmar för att öppna sig från 3-4 cm eller från 4 till 5 cm.

”individual studies suggest that it was not uncommon for women to spend more than 4 hours progressing from 3 to 4 cm, as well as from 4 to 5 cm”

Därefter, runt 5-6cm så tilltog hastigheten och vid 6cm så gick det dubbelt så fort för modermunnen att öppnas.

”The transition to more rapid progress started between 5 and 6 cm, but it was only after 6 cm that the dilatation rate doubled”

Och vad hände då när man lät bli att göra interventioner och lät kvinnorna öppna sig i sin egen takt. Jo, magiskt nog så skedde just det, kvinnorna öppnade sig fullt.

”The data show that it was not uncommon for women to achieve full cervical dilatation despite progressing at rates slower than the 1-cm/hour”

Även för omföderskor tog det längre tid än 1 timme att öppna sig 1cm, tills öppningsgrad 5cm var nådd.

”the pooled median time it took parous women to advance by 1 cm was longer than 1 hour until a cervical dilatation of 5 cm was reached”

Skillnaden är markant. För att öppna sig 1cm, från 4 till 5cm så kunde det ta mellan 3.30 och 8.05 timmar.

”When advancing from 4 to 5 cm, some women took between 3.30 and 8.05 hours”

I början av ett förlopp är skillnaderna som störst. Gärna hela vägen fram till 6cm för en förstföderska. Skrivs man in tidigt på sjukhus kan förloppet bli långt. Det kan ta ett dygn att öppna sig till 10cm om man skrivs in på sjukhuset innan modermunnen är öppen 4cm.

”Our review shows that cervical dilatation patterns for low-risk women are not linear Women admitted before 4 cm tend to progress very slowly, and could take close to 24 hours before achieving full cervical dilatation.”

Så då kommer jag till den uppenbara frågan som nu bränner på allas våran tunga.

Om vi nu kan säga att vi vet att partogrammet inte stämmer och inte går att applicera på vare sig förstföderskor eller omföderskor. Är det då inte dags att skrota det?

 

1 thought on “Det ouppnåeliga partogrammet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *