En vård i kris, Övrigt

Det gyllene snittet

Kejsarsnitt

Många har hört sägnen om att Julius Caesar skulle varit född med kejsarsnitt och att vi därifrån hämtat namnet. Det får nog sägas vara just en sägen, men visst kan det finnas en koppling till Caesar. Plinius den äldre född år 23 var en Romersk författare. Han skrev att den förste i släkten Caesar skulle fått sitt namn a caeso matris utero vilket innebär att man fick sitt namn bestämt redan i livmodern eller rakt översatt utskuren ur moderlivet. Därav sägnen om att Julius Caeser föddes med kejsarsnitt. På den tiden är det dock högst otroligt att så skedde. Från början använde man inte kejsarsnitt som en medicinsk livräddande åtgärd. Utan det var för att skilja mor och foster åt och ge separata gravar till avlidna då man inte kunde tänka sig att begrava mor och foster samman. En annan mer trolig teori är att namnet är hämtat från latinets caedare som betyder att skära.

Då och då dyker det i media upp artiklar som syftar till att glorifiera kejsarsnitt och lyfta fram det som en gyllene väg för kvinnor att vandra. Varför ha ont och riskera bristningar när man på planerat datum kan genomgå ett kejsarsnitt med ordentlig bedövning. Praktiskt, smidigt, lätt.

Den som har genomgått ett kejsarsnitt kan vittna om att det är allt annat än lätt. Tiden efteråt är ofta mer smärtsam och behovet av stöd hemma från en partner är mer omfattande.

Jag vill inte skrämma upp, att vi idag har kejsarsnitt att tillgå är en fantastiskt viktig möjlighet. Men att onyanserat sälja in det som det gyllene snittet är oansvarigt och farligt.

Kejsarsnitt kan ske både planerat, akut och omedelbart. Planerade snitt sker före värkarbete, akuta efter påbörjat värkarbete men där det inte är akut bråttom att få ut barnet. Omedelbara kallades tidigare för urakuta och innan dess för katastrofsnitt. Då är det bråttom att få ut barnet och mamman sövs vanligen medans man vid planerade och akuta oftast är vaken och får en bra ryggbedövning.

Men vad är då riskerna? Varför snittar vi inte alla.

För mamman och barnet vet vi att riskerna med ett kejsarsnitt är flera.

  • Mer smärtor efter födseln och större behov av smärtlindring.
  • Det är en stor bukoperation och riskerna för infektion och sepsis hos mamman ökar.
  • Man kan få sammanväxningar i buken efter ärren som kan ge smärtor och problem.
  • Sammanväxningar och ärr i livmodern kan skapa svagheter i livmodern och ge risk för uterusruptur, svårigheter att bli gravid igen och kvarhållen placenta (accreta) vid en ny förlossning med högre risk för större blödningar.
  • Vid ett kejsarsnitt får man inte samma naturliga hormonpåslag och risken finns att moderkakan inte släpper lika bra och man kan få mer blödningar.
  • Barnet får inte samma hormonpåslag, genomgå värkarbetet och tryck som vid en vaginal födsel. Det gör att barnet är mindre redo att födas och ta sitt första andetag. Fler barn som föds med kejsarsnitt har problem med andningen första dygnen och fler barn som föds med kejsarsnitt vårdas på neonatalen än vid vaginala förlossningar.
  • Barn som föds via kejsarsnitt utsätts inte för den mikroskopiska bakteriefloran som en vaginal födsel innebär. Nyare forskning har visat att den här mikroskopiska bakteriefloran är enormt viktigt och grunden för vårt immunsystem. Vilket gör att man kunnat koppla högre förekomst av bland annat astma och allergier till kejsarsnitt.
  • Ökade svårigheter med anknytning och amning.
  • Risken att få samlagssmärtor har i en nyare studie kopplats till kejsarsnitt.
  • Risken för blodproppar ökar.
  • Vårdtiden på sjukhuset blir längre.
  • Avnavling av barnet sker ofta tidigt och barnet riskerar att bli utan en del av sin blodvolym med de negativa effekter det medför. Vid födsloögonblicket kan upp till 1/3 av barnets blod befinna sig i navelsträng och moderkaka. Vid en för tidig avnavling får barnet ej denna blodmängd. Detta motsvarar att du som vuxen skulle bli av med 1.5 -2 Liter blod.
  • Om man sövs under ett snitt övervakar narkospersonal att mamman andas och mår bra. Men narkosmedlet går över till barnet och där i magen sitter ingen narkospersonal. Man arbetar nu mot klockan och vill ha snabbt ha ut barnet. Barnet kan vid födsel ha lägre apgarpoäng och behöva antidot för att bryta effekten av narkosmedel och ha svårare att komma igång att andas.

Riskerna är flera och på det stora hela vet vi att när kejsarsnittfrekvensen ökar så ökar även dödlighet och sjuklighet för såväl mödrar och deras barn.

Kejsarsnitt är en fantastiskt bra möjlighet. Ofta går det väldigt bra. Men det är inte ett snitt som ska glorifieras som en enkel väg ut. Det är en medicinsk möjlighet när riskerna med vaginal födsel blir för stor.

Förlossningsrädsla anges oftare som grund till kejsarsnitt. Här måste man skilja på vad som är förlossningsrädsla och vad som är födslorädsla. Varje kvinna måste få mötas utifrån sina förutsättningar och sina behov. Är man rädd för att föda barn eller är man rädd för att vården inte skall klara av att stötta och hjälpa vid de behov man kan ha vid en födsel. Är man rädd för att föda eller är man rädd för att bli förlöst och tappa kontrollen över sin egen kropp och sina egna val?

Förlossningsrädsla kan handla om så oerhört mycket. För att ge er ett till perspektiv skall jag dela min egen. När jag väntade mitt första barn hade jag flertalet komplikationer, blödningar, tidiga sammandragningar, hyperemesis (kräktes i 9 månader), gick upp 33kg (mycket vätska), dåliga levervärden, fri vätska runt min ena njure, foglossning, karpaltunnelsyndrom, ett barn i magen som hade hjärtfel och som kaka på moset var jag förlossningsrädd!

Jag fick gå i samtal och fick en planerad födsel. Men vad jag var rädd för var inte riktigt vad man först tänker sig. Jag väntade ett stort barn. hon var beräknad till nästan 5kg (vägde 4075g) och jag var livrädd för kejsarsnitt.

Tanken på att jag skulle vara vaken, ligga på ett operationsbord, inte kunna se och att någon skulle sätta en kniv i min mage och skära var för mig helt ohanterbar. DET va min största skräck. För mig var det en förlust av kontroll. Det spelade ingen roll att jag försäkrades om att jag skulle vara smärtfri och att allt skulle gå bra. Rädslan i mig var för stor att bära. Och med ett väntat stort barn i magen med hjärtfel så fick jag ju såklart även valet. Vill du ha kejsarsnitt?

Jag är glad att jag inte behövde göra kejsarsnitt. Men man måste tänka på när man talar om rädslor att rädslor är individuella. Vad en kvinna räds kan vara det en annan känner är hennes räddning.

Rädsla kan absolut vara en grund till kejsarsnitt. Men valet av kejsarsnitt måste alltid vara väl grundat, väl informerat och ske i samråd mellan den födande och vården.

Varje kvinna ska ha rätt att föda på det sätt som för henne känns tryggast och blir säkrast för henne och barnet utifrån hennes unika förutsättningar. Ibland är det vaginalt, ibland kejsarsnitt, ibland planerad vaginal födsel med snittberedskap. Men det får aldrig bli ett val grundat i en medial glorifiering. Det är INTE säker och god individanpassad vård.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *