Övrigt

Bästa födseln?

Ibland får jag känslan av att det går prestige i födande.

Som barnmorska/jordmor aktiv i två länder och i många olika forum möts jag dagligen av berättelser, frågor, funderingar. Alla forum har sin inriktning och vill såklart stå på sina egna fötter i sin tro om vad som är bäst för mor och barn. Så långt allt väl, men jag möter allt för ofta något som skaver. Jag möter kvinnor som i födsel visar ångest över att dom inte gör rätt, som kämpar med att föda utan smärtlindring fast dom egentligen har ett behov, känner sig besvikna för att det blev kejsarsnitt eller tvivlar på sin kropp för att det behövdes en igångsättning.

Alla interventioner har alltid kopplat risker till sig, men ibland är risken större att inte göra en intervention. Vårdens jobb är att stödja varje födande genom födseln med minsta möjliga risk för mor och barn i deras givna situation. Det kommer innebära olika saker för varje enskild födande och barn. En närvarande barnmorska och en god dialog mellan vårdgivare och föräldrar är därför så extremt viktig för att hela tiden kunna göra en rimlig säker bedömning vid varje enskild födsel. Interventioner i sig är inte fel, men däremot är onödiga interventioner just onödiga. Interventioner är något som ska ske i en födsel för att det ska tillföra något i en positiv riktning, det ska bli säkrare och hjälpa födseln framåt och hjälpa att bevara hälsa, säkerhet och trygghet för mor och barn.

Varje kvinna vill självklart vara den absolut bästa mamman till sitt barn. Varje kvinna har sin egen födsel att närvara vid och arbeta med, vare sig mer eller mindre. Ingen kvinna skall behöva tänka tanken att hon inte vill något under sin födsel pga någon annans tankar. Jag möter kvinnor som känner det som ett misslyckande när de väljer att ta smärtlindring eller när en födsel behöver avslutas med hjälp av tex sugklocka eller kejsarsnitt eller när man behöver avnavla snabbare än tänkt pga en akut blödning.

Det här är sånt vansinne så det kokar i mig. Inte att hjälpen behövs utan att kvinnor ska gå med negativa onödiga tankar.

Snälla alla, kan vi sluta använda oss av prestige när det gäller födslar, kan vi sluta jämföra varandras födslar med värderingar?

Varje kvinna, oavsett hur hennes födsel är, oavsett hennes förutsättningar, oavsett om den tar 30 minuter eller 30 timmar, oavsett om den är hemma, på sjukhus, vaginal eller ett planerat snitt. O-AV-SETT!!!! har rätt att känna att hon är stolt över just sin födsel, att hon är den bästa mor till just sitt barn och att hon utifrån sina behov får det stöd just hon behöver.

Jag ser hur födebrev delas med varandra, man frågar, vad är bäst? och tänker sedan att just så ska jag ha det för mig och mitt barn, för så har den stora massan sagt att det är bäst. Födebrevet skrivs sedan som en beställning istället för en önskelista och när födebrevets innehåll kanske inte går att möta så uppstår negativa känslor för den blivande/nyblivna mamman. Sådan ångest ska vi inte lägga på kvinnor.

Nu ska jag berätta den stora mystiska hemligheten. Det där stora ”bästa” för mor och barn finns inte. Varje enskild födsel är unik.

Födslar är inte skapta i en fyrkantig form utan i lika många former som det finns kvinnor, alla med egna behov. En del kvinnor kommer inte ha någon nämnvärd latensfas utan gå rätt in i födsel och komma in till sjukhuset öppen 7cm, krysta i 20 minuter och känna sig pigga och redo när barnet ligger i armarna. Andra kommer åka fram och tillbaka till sjukhuset under ett par dygns lång latensfas, tillslut sättas igång och kämpa med svett från 2-3 cm, gå igenom flera personalpass och avsluta sin födsel med ett kejsarsnitt där mamman somnar rätt efter födseln. Tacka tusan att det är skillnad på att föda i timmar eller dygn. Tacka tusan att det är skillnad på kvinnors kroppar och förutsättningar. Vi måste sluta jämföra. Att föda barn är tufft nog, att vara mamma eller ens kvinna i dagens värld är tufft nog.

Så låt mig en gång för alla slå hål på den här myten. Det finns ingen ”finare” födsel. Varje kvinna ska ha rätt till den hjälp just hon behöver. En del kommer brinna för att få föda utan medicinsk smärtlindring med så lite interventioner som möjligt och måste få stöd i det. Andra kvinnor kommer vilja ha epidural och övervakning för att känna sig trygga när dom föder och behöver få det stödet.

Ja, vi i vården vet att medicinska interventioner alltid kommer med risker kopplade. Vårt jobb måste vara att informera om de riskerna och sedan vara beredda att låta födande kvinnor stå för sina val vid födseln. Födande kvinnor är som oftast vuxna medvetna individer som måste få rätten att bestämma över sina egna kroppar, särskilt när man föder barn. Vi i vården kan erbjuda vår kunskap, vårt stöd, vår guidning. Men kvinnor måste få äga sina egna födslar och känna att dom kan ta emot vård och stöd prestigelöst.

Spridningen av kunskap och förberedelse inför födseln är enormt stor. En del har förberett i detalj med kurser, andning avslappningsband, yoga, musik, doula. Andra kommer och säger – Ni vet bäst, jag gör som ni säger. Det är en stor lång skala från ingen förbredelse, jag vill att ni förlöser mig hela vägen bort till total förberedelse med en total övertygelse om hur födseln kommer se ut. Jag älskar när kvinnor förbereder sig och tänker hur man önskar att det blir under en födsel. Men ytterligheterna på denna skalan skrämmer mig bägge lika mycket. Den helt oförberedda som kommer lägga ansvaret för födseln och födselupplevelsen i mina händer risker att bli rätt besviken då jag som barnmorska inte kan känna dig tillräckligt på stående fot för att veta exakt vem du är och hur du är. Hur mycket du än tror på min kunskap så kan jag inte äga födseln åt dig. Det är bara en kvinna som kan föda ditt barn och det är du, jag kan guida, men inte ta över. Och i andra änden har vi den totalt förberedda som visserligen känner sin kropp innan och utan men som riskerar besvikelse pga att födslar ofta är rätt oberäkneliga och små barn i magar inte alltid gör som man tänkt sig. Ett visst mått av att vara förberedd på att det kanske inte alls går som man tänkt är bara sunt.

Med rätt vård, med en närvarande barnmorska kan guidningen och stödet vid en födsel ske optimalt och vi får på riktigt en individanpassad vård med stöd i patientlagen. Men vi får inte glömma att vi måste ha resurser att lägga även innan födseln. Det är så lätt att bara tala födevård och glömma bort mödravården. Det finns en så viktig tid innan och efter födseln. Mödravården i vårt land sliter hårt och behöver mer resurser för att skapa kunskap före födseln. Man ska före en födsel kunna veta tillräckligt om en epidural och lustgas och vattenavgång för att känna sig trygg när frågan kanske kommer under födseln. Det är inte så lätt att försöka informera djupare i värkpauser på kanske 45 sekunder då mamman har fullt upp med sin andning och närvaron i sin kropp samtidigt som lustgaseffekten precis hinner gå ur kroppen innan nästa värk kommer.

En barnmorska – en födande.

2 reaktioner på ”Bästa födseln?

  1. Wow!!!! Tusen tack för detta! Oj, vad jag önskar alla läste det här.

    Jag arbetar med kvinnor som har svåra trauman efter sin förlossning. En allt vanligare komponent i detta, förutom överväldigande skräck och smärta, är en känsla av att inte duga. Inte vara nöjd med sin ”prestation”.

    Jag tror detta delvis har att göra med att det idag finns så mycket tips och råd om hälsa, ibland från personer med bristande eller för grunda kunskaper om förlossning, graviditet. Det är förstås i grunden bra med fristående bloggar, kurser, böcker.

    Men för en del har det lett till en bild av att barnet inte får syrebrist ”om man slappnar av”, bebisen föds inte för tidigt om man äter gurkmeja och snälla bakterier, och så vidare…. man lägger all skuld och hela ansvaret på sig själv. Logiken blir att gick något fel berodde det sedan på ”tillräckligt med yoga”.

    Har också sett exempel där doulor och andra lite ser ner på epidural eller talar illa om att den födande valde detta, trots att man på andra vis kunde se att det valet var både nödvändigt och bra. Det blir så fel på något vis.

    Vi har ett ansvar att förklara att en stor del om smärta, förlopp och komplikationer faktiskt handlar om faktorer den enskilde inte bestämmer. Det handlar om att vi ska må så bra som möjligt, i det som sker.

    Livet är inte rättvist, både gener och otur påverkar. För tidig födsel exempelvis kan inte fördröjas alls länge rent medicinskt, trots många decennier av forskning!

    Så fram för kunskap, att förklara vilka riskfaktorer man känner till för bristningar. Allt handlar inte bara om ”avslappning i underlivet”.

    Ibland tror jag också vi professionella måste bli bättre på att fånga upp och följa upp… en del har lång tid gått och lagt skuld på sig själva. Ibland är det viktigt att fråga och förklara; att det är mänskligt att tänka så men sen få fakta till sig. Den födande gjorde inte ”fel” utan ofta allt rätt!

    Och ibland känner jag att det är ett problem att bara framhålla fysiologisk födsel, för dem som ibland behöver vårt stöd mest är de med långdragna förlossningar eller svåra komplikationer, inte den som föder på en halvtimma. Vi får akta oss så att vi inte uppfattas hylla dem som är friska och föder okomplicerat. Det friska kan alltid stärkas och ALLA födande behöver kontinuitet, inkännande vård. Precis som du så väl här tar upp.

    TACK igen för din text, vi måste alltid se individen och hur det är för just denna person.

  2. Tack för dina reflekterande tankar. Blir alltid glad över feedback.
    Att vara en del av födevården är ju ofta att man är en länk av en kedja. Min del i länken är oftast just själva födseln, ibland även den närmsta tiden efter på sjukhus. Det är så lätt hänt att vi bara ser själva födandet och glömmer att det finns en tid både före och efter födseln. I en ideal värld så finns inga komplikaitoner, inga trauman, inga sjukdommar, inga rädslor. Men för verkligheten så är det fantastiskt när det finns hjälp och stöd.
    Jag tror att vi måste våga prata och berätta mer om även det som kanske känns både skrämande och långt bort från vad man önskar.
    Som du skriver så måste vi lyfta fram kunskap om faktorer som den enskilde inte bestämmer och att det som du säger, ”handlar om att vi ska må så bra som möjligt, i det som sker.”
    Ingen ska behöva gå med ”känsla av att inte duga. Inte vara nöjd med sin ”prestation”.”
    Det är inte en tävling om vem som hade den bästa födseln. Men ändå så skall varje kvinna få rätten att äga sin födsel och känna sig som en vinnare i sin egna stund. Den där vinnarkänslan kan vara att i en extremt tuff födsel så gjorde du det faktiskt. När du var som räddast som gjorde du det ändå. Det är på intet sätt ett nederlag att vara rädd, att ha ont, att få en komplikation. Tvärtemot. Vilken fajt dessa kvinnor tar, och med vilken enorm kraft dom gör det. Här måste vi slå bort alla känslor om att vi inte duger och våga vara stolta över att vi skapar liv och det är ingen liten sak. Här skall vi som personal självklart ge de där extra motiverande orden för att stärka och vi kan även hjälpa genom att berätta för medföljande partner vikten av att stärka. Ibland händer det att jag (om jag känner att situationen känns rätt) säger rakt på sak, var stolt! Jag såg att du hade det tufft, men du gjorde det ändå, sen kan jag vända mig till en partner och säga, wow, hon är så stark. Ibland behöver man bara få bli sedd i det som är tufft, att man vågar låta det tuffa och hårda vara tufft. En födsel kan sträcka sig från mörker, tystnad, avslappning och meditativ stämning till ett tufft pass med skrik, panik och råa känslor. Bägge har sitt fulla berättigande till ägande och stolthet. Ingen mer eller mindre värld. Alla av samma vikt.
    Många kvinnor kommer gå stärkta ur upplevelsen, men några kommer dessvärre behöva bearbeta händelsen. Din kunskap i det du möter med kvinnor som upplevt trauman, vad dom än må vara för individen är så viktig. Det är en nyckelkunskap som jag önskar att fler hade kunskap om, vad det är som kvinnor mår dåligt över och vad dom behöver för att vända i den situationen till att må bra. Den kunskapen önskar jag att fler inom mödravård och födevård fick tillgång till. Då skulle vi kunna hjälpa ännu fler kvinnor att komma stärkta ur upplevelsen att föda barn.
    mvh// Ann

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *