Övrigt

Bästa födseln?

Ibland får jag känslan av att det går prestige i födande.

Som barnmorska/jordmor aktiv i två länder och i många olika forum möts jag dagligen av berättelser, frågor, funderingar. Alla forum har sin inriktning och vill såklart stå på sina egna fötter i sin tro om vad som är bäst för mor och barn. Så långt allt väl, men jag möter allt för ofta något som skaver. Jag möter kvinnor som i födsel visar ångest över att dom inte gör rätt, som kämpar med att föda utan smärtlindring fast dom egentligen har ett behov, känner sig besvikna för att det blev kejsarsnitt eller tvivlar på sin kropp för att det behövdes en igångsättning.

Alla interventioner har alltid kopplat risker till sig, men ibland är risken större att inte göra en intervention. Vårdens jobb är att stödja varje födande genom födseln med minsta möjliga risk för mor och barn i deras givna situation. Det kommer innebära olika saker för varje enskild födande och barn. En närvarande barnmorska och en god dialog mellan vårdgivare och föräldrar är därför så extremt viktig för att hela tiden kunna göra en rimlig säker bedömning vid varje enskild födsel. Interventioner i sig är inte fel, men däremot är onödiga interventioner just onödiga. Interventioner är något som ska ske i en födsel för att det ska tillföra något i en positiv riktning, det ska bli säkrare och hjälpa födseln framåt och hjälpa att bevara hälsa, säkerhet och trygghet för mor och barn.

Varje kvinna vill självklart vara den absolut bästa mamman till sitt barn. Varje kvinna har sin egen födsel att närvara vid och arbeta med, vare sig mer eller mindre. Ingen kvinna skall behöva tänka tanken att hon inte vill något under sin födsel pga någon annans tankar. Jag möter kvinnor som känner det som ett misslyckande när de väljer att ta smärtlindring eller när en födsel behöver avslutas med hjälp av tex sugklocka eller kejsarsnitt eller när man behöver avnavla snabbare än tänkt pga en akut blödning.

Det här är sånt vansinne så det kokar i mig. Inte att hjälpen behövs utan att kvinnor ska gå med negativa onödiga tankar.

Snälla alla, kan vi sluta använda oss av prestige när det gäller födslar, kan vi sluta jämföra varandras födslar med värderingar?

Varje kvinna, oavsett hur hennes födsel är, oavsett hennes förutsättningar, oavsett om den tar 30 minuter eller 30 timmar, oavsett om den är hemma, på sjukhus, vaginal eller ett planerat snitt. O-AV-SETT!!!! har rätt att känna att hon är stolt över just sin födsel, att hon är den bästa mor till just sitt barn och att hon utifrån sina behov får det stöd just hon behöver.

Jag ser hur födebrev delas med varandra, man frågar, vad är bäst? och tänker sedan att just så ska jag ha det för mig och mitt barn, för så har den stora massan sagt att det är bäst. Födebrevet skrivs sedan som en beställning istället för en önskelista och när födebrevets innehåll kanske inte går att möta så uppstår negativa känslor för den blivande/nyblivna mamman. Sådan ångest ska vi inte lägga på kvinnor.

Nu ska jag berätta den stora mystiska hemligheten. Det där stora ”bästa” för mor och barn finns inte. Varje enskild födsel är unik.

Födslar är inte skapta i en fyrkantig form utan i lika många former som det finns kvinnor, alla med egna behov. En del kvinnor kommer inte ha någon nämnvärd latensfas utan gå rätt in i födsel och komma in till sjukhuset öppen 7cm, krysta i 20 minuter och känna sig pigga och redo när barnet ligger i armarna. Andra kommer åka fram och tillbaka till sjukhuset under ett par dygns lång latensfas, tillslut sättas igång och kämpa med svett från 2-3 cm, gå igenom flera personalpass och avsluta sin födsel med ett kejsarsnitt där mamman somnar rätt efter födseln. Tacka tusan att det är skillnad på att föda i timmar eller dygn. Tacka tusan att det är skillnad på kvinnors kroppar och förutsättningar. Vi måste sluta jämföra. Att föda barn är tufft nog, att vara mamma eller ens kvinna i dagens värld är tufft nog.

Så låt mig en gång för alla slå hål på den här myten. Det finns ingen ”finare” födsel. Varje kvinna ska ha rätt till den hjälp just hon behöver. En del kommer brinna för att få föda utan medicinsk smärtlindring med så lite interventioner som möjligt och måste få stöd i det. Andra kvinnor kommer vilja ha epidural och övervakning för att känna sig trygga när dom föder och behöver få det stödet.

Ja, vi i vården vet att medicinska interventioner alltid kommer med risker kopplade. Vårt jobb måste vara att informera om de riskerna och sedan vara beredda att låta födande kvinnor stå för sina val vid födseln. Födande kvinnor är som oftast vuxna medvetna individer som måste få rätten att bestämma över sina egna kroppar, särskilt när man föder barn. Vi i vården kan erbjuda vår kunskap, vårt stöd, vår guidning. Men kvinnor måste få äga sina egna födslar och känna att dom kan ta emot vård och stöd prestigelöst.

Spridningen av kunskap och förberedelse inför födseln är enormt stor. En del har förberett i detalj med kurser, andning avslappningsband, yoga, musik, doula. Andra kommer och säger – Ni vet bäst, jag gör som ni säger. Det är en stor lång skala från ingen förbredelse, jag vill att ni förlöser mig hela vägen bort till total förberedelse med en total övertygelse om hur födseln kommer se ut. Jag älskar när kvinnor förbereder sig och tänker hur man önskar att det blir under en födsel. Men ytterligheterna på denna skalan skrämmer mig bägge lika mycket. Den helt oförberedda som kommer lägga ansvaret för födseln och födselupplevelsen i mina händer risker att bli rätt besviken då jag som barnmorska inte kan känna dig tillräckligt på stående fot för att veta exakt vem du är och hur du är. Hur mycket du än tror på min kunskap så kan jag inte äga födseln åt dig. Det är bara en kvinna som kan föda ditt barn och det är du, jag kan guida, men inte ta över. Och i andra änden har vi den totalt förberedda som visserligen känner sin kropp innan och utan men som riskerar besvikelse pga att födslar ofta är rätt oberäkneliga och små barn i magar inte alltid gör som man tänkt sig. Ett visst mått av att vara förberedd på att det kanske inte alls går som man tänkt är bara sunt.

Med rätt vård, med en närvarande barnmorska kan guidningen och stödet vid en födsel ske optimalt och vi får på riktigt en individanpassad vård med stöd i patientlagen. Men vi får inte glömma att vi måste ha resurser att lägga även innan födseln. Det är så lätt att bara tala födevård och glömma bort mödravården. Det finns en så viktig tid innan och efter födseln. Mödravården i vårt land sliter hårt och behöver mer resurser för att skapa kunskap före födseln. Man ska före en födsel kunna veta tillräckligt om en epidural och lustgas och vattenavgång för att känna sig trygg när frågan kanske kommer under födseln. Det är inte så lätt att försöka informera djupare i värkpauser på kanske 45 sekunder då mamman har fullt upp med sin andning och närvaron i sin kropp samtidigt som lustgaseffekten precis hinner gå ur kroppen innan nästa värk kommer.

En barnmorska – en födande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *