Norge

Arbete i Norge, e det så enkelt ?

Som barnmorska/jordmor i två länder får jag alltid många frågor om hur det är på andra sidan gränsen. Är jag i Sverige så är man nyfiken på hur vi arbetar i Norge och är jag i Norge så kommer nyfikenheten på hur man arbetar i Sverige fram. Jag önskar så att vi kunde ha ett ännu större utbyte av varandra än vad vi har idag. I början kändes det som att vi ändå arbetade ganska lika, men ju längre tid jag arbetar ju mer ser jag skillnaderna och lär mig uppskatta dom.

Det är i från grunden hur vi räknar graviditet/svangreskap i Sverige 39+6 i Norge 40+3. Vem man går till under graviditeten, svenskarnas ”elfte” centimeter (retraherad är man vid 10 i norge)vilka kontroller som görs, hur alla sängar står åt fel håll eftersom man undersöker i grund med höger, vilka kostnader som finns, när man inducerar en födsel, hur man inducerar, hur man lyssnar och övervakar, vilka metoder man använder, vilka tider man väntar. Hur föräldraförsäkringen ser ut, vilka stödsystem som finns, vem som tar emot, vem som skriver in, hur man journalför, vilka som får vara med i vilken roll vid ett snitt, vilka mediciner som används, vilka tider på dygnet som tänks på, vems ansvar vad är under födseln. Ju mer jag lär, ju mindre känner jag att jag egentligen vet. Det är helt fantastiskt att få vidga sina vyer och se vilka framsteg de olika länderna gör och hur man tänker.

Jag talar ofta om mina erfarenheter med stor passion och självklart är det djupt inspirerande för många svenska barnmorskor att få inspireras och drömma om att arbeta med vattenfödslar, med att använda våra händer och öron när vi inte behöver använda CTG på normalfödande, när vi får möjlighet att närvara fullt ut i en vård där det finns ett nationellt beslut om en till en vård. Där induktioner kan ske i hemmet utan att barden används som en sämre ringklocka och att bristningsstatistiken ligger betryggande lägre än i Sverige. Jag kan fortsätta länge och ser många fina värden samtidigt är det klart att Norge brottas med sina egna problem med personalbrist och frågor inom födevården precis som på den svenska sidan.

Klart som tusan vi blir inspirerade, men varför flyttar vi inte alla till Norge då? Jo för det första finns det en väldigt fin känsla i att man vill faktiskt kunna arbeta och leva där man bor, i sitt hemland där man har hjärta och familj. Det är få förunnat att ha möjligheten att pendla över gränsen i tillräcklig omfattning att göra  karriär av det. Vi har även som svenska barnmorskor i vissa områden ett annat ansvarsområde. Sätesfödslar tex och det akuta neonatala omhändertagandet ser jag skillnader på som jag ibland upplever faller till svensk favör eller STAN som man använder i Norge, positivt, negativt… jag är inte alls säker. Eda skulle jag kunna prata en hel dag om, visst känner jag personligen att jag ser färre i Norge ,men när jag väl ser dom är d så tunga, vad ger det? Och nu har jag ännu inte nämnt jornalförandet.

Många drömmer, men sticker sedan snabbt hål på drömbubblan när jag börjar berätta om verklighetens administrativa arbete. Nu på morgonen blev jag påminnd om det jag nu i ganska många år har behövt ta hänsyn till. Jag skulle bara logga in på coop för att kolla mitt saldo och behövde nu svara på en del frågor (som alla andra) om vart pengarna man sätter in kommer ifrån. När många klickar nej i alla rutor och snabbt tar sig igenom några snabba rutinfrågor så måste jag klicka i att jag är skatteskyldig i ett annat land och leta fram mitt TIN nummer och får några extra frågor. Det här kan tyckas oskyldigt i sig, men det är en av många pusselbitar som kan falla ut om man väljer att arbeta i ett annat land än det man bor i.

Jag började för ganska många år sedan som sykepleier i Norge och hann jobba ett antal år pendlandes innan jag var klar barnmorska/jordmor och skulle ansöka om min Norska jordmorlegitimation.

För det är där man börjar. Men längs vägen kommer mer, hitta arbetsgivare och sitta i en intervju på ett nytt språk med sina risker för språkliga vurpor. Registrera ett D nummer hos skatteetatten, Norskt bank id för att underlätta deklarationen, för om du inte älskar var gång den svenska deklarationen dimper ner i lådan lär du inte bli gladare när den kommer på norska 😉
Försäkringar, fackförbund, pension, intyg från svenska försäkringskassan, redogöra TIN nr när du byter bank, skaffar visakort, handlar med aktier… listan växer. Går man via bemanning ingår ofta även årliga utrdrag ur polisregistret och HLR kurser som skall redovisar.

Ja det finns mycket att tänka på, språket, bostad, transport, busskort, appar, små saker som vi tar för givet som man sakta lär sig steg för steg, vilket betalkort har inte avgift för att användas i Norge? Vilket telfonabonemang är billigast att surfa och ringa med? Det har tack o lov blivit enklare senaste åren. Att våga vara ny i ett nytt land, att våga säga fel saker, att våga göra bort sig, att våga lära sig skratta med när du egentligen känner att du kanske blir skrattad åt för något tokroligt missförstånd.

Om du känner att du verkligen vill, att du vill ha en utmaning, att du vill möta fantastiska människor och se glädjen i gränsöverskridande kunskap så rekomenderar jag det varmt. Men tro inte att skatteverket, skatteetatten, försäkringskassan och alla andra inblandade kommer lägga ut röda mattan, tvärtom.

När man som jag är anställd i danmark, arbetar i norge och arbetar och bor i sverige. Ja då börjar nog alla röda lampor blinka samtidigt på kontrollborden, och det kräver sin kvinna att försöka släcka dom.

Det är en fantastisk upplevelse att få möta vården utanför våra egna gränser, men det har ett administrativt pris som man inte ska blunda för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *