Norge

Osäker barnmorska trygg jordmor

4e September 2013 kom jag till Norge och Akershus sykehus, klar jordmor i Sverige men då arbetande som sykepleier i Norge.

Ledsen, förvirrad och besviken på den svenska vården fann jag mig själv stående ensam och vilse på en bro i Norge.

( kopia av det inlägg jag skrev då )

Gårdagen va rätt rörig. Jag lyckades ordna skattekort på Skattetatten. Det skall skickas direkt till arbetsgivaren om två veckor. Vilket oroar mig lite då min tilltro just nu inte är på topp.

Efter jag varit på Skattetatten ringde bemanningsföretaget i hade ändrat mitt boende. Jag fick söka reda på en buss o ta mig iväg mot okännt mål. 

Att åka buss blev en upplevelse i sig. Jag försökte fråga busschauffören om hur jag skulle köpa biljett. Men han bara tittade förvirrat på mig o vinkade förbi mig. Väl ombord ser jag någon skylt om sms biljetter via app. Men eftersom jag stängt av nätfunktionen på mobilen här i Norge så va det alternativet uteslutet. En halvtimme senare i en överfull buss full av skolungdomar och min första plankning så stod jag på en sluthållplats ” in the middle of nowhere”.

Handläggaren på bemanningsföretaget hade försäkrat mig om att det skulle vara helt omöjligt att missa mitt boende. Mitt emot stationen skulle finnas ett stort gult trähus, nyckeln under dörrmattan om inte någon va hemma. 

Av klev jag. Och såg… En gul shellmack. En gul förskola. Ett köpcentrum i vitt. Ett betongkomplex, en bro, ett kebabhak, en taxistation, en djuraffär. 

Och som kaka på moset när jag tar upp mobilen o skall ringa min handläggare… Ingen mottagning!!!

Hmm Akershus skulle jag ju jobba o mitt på bron står några militärpoliser. Bara o ta fram lite energi till o försöka fråga sig fram. Militärerna tittade undrande på mig o förklarade att Akershus låg dryga halvtimmen bussfärd bort. …. Suck. 

Mottagningen va dock bättre där mitt på bron o jag fick tag i min handläggare, som gav mig numret till en annan tjej som skulle bo på detta boendet. Jag ringde o då svarar en Dansk tjej ( min danska är riktigt ringrostig för l inte säga obefintlig) o vad jag kunde få ur henne så va hon inte alls på boendet …. Ghaaaa…. Kan jag vända o åka hem nu?

Handläggaren igen o nu prata med en ny kille som ändå ger sig in på att få mig o beskriva vad jag ser. O tillsammans letar vi oss fram till boendet. 

Men pendla till jobbet gör jag tillräckligt hemma. Det går jag Inte med på. Kvällspasset hade dom bokat av. Suck igen. Nu va det bara o hämta andan, försöka äta lite o få en god natts sömn. 

Idag börjar det lite bättre. Ikväll skall jag gå ett upplärningspass på slag enheten o är även inbokad där lördag o söndag. Boende bokat på sjukhuset, jag hämtar nyckeln kl 13. 

Så det går framåt men är milt sagt rörigt än.”

Va det här min framtid?

Jag lärde mig, rätt busskort i fickan, flygbiljetterna i mobilen. Samma avdelning, tryggheten i att hitta och bara en sån enkel sak som att veta nummret på bussen och vart jag hämtar nyckeln känns fantastiskt.

Nu flera år senare åker jag hem efter en påskhelg som jordmor på föden. En fantastiskt fin vattenfödsel, lite patologi, en del akupunktur för värkar o avslappning, härliga diskussioner, en hög kvaddlar med twist ( som jag fick upprepa på mors önskan ) och alldeles för mycket godis.

Varm i hjärtat av alla upplevelser åker jag hemåt. Hur rörig första resan än var så va det värt det. Det är genom att våga vara nya på okänd mark som vi växer och utvecklas.

Tack ?❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *