Norge, Okategoriserade

1år som Jordmor

 

Jag närmar mig årsdagen med stormsteg.

Maj 2016 välkomnade jag i mina händer den för mig första Norska lilla bebisen.

Jag började min första nattvakt med att någon timme efter jag anlänt stå på mitt första akuta kejsarsnitt efter en misslyckad sugklocka. Även om jag fick fantastiskt god uppbackning av nya kollegor och allt slutade väl så kändes det såklart ytterst omtumlande. Skulle jag verkligen klara det här?

Att börja på detta sätt blev lite som att rivstarta och slita av plåstret. Jag behövde omfamna Norges vård i sin helhet och tro på att jag kunde vara jordmor istället för barnmorska. Jag bestämde mig för att jag vågade och nu ett år senare ångrar jag det inte en sekund.

I Sverige fick jag min statistik utskriven, I Norge får jag själv föra den. Vilket jag är noga med. Även om det blir färre födslar när man som jag pendlar, så är det viktigt för min egen utveckling att följa hur det faktiskt ser ut för just mig.

Mitt första år som jordmor fördelade sig enligt följande.

38% förstföderskor, 62% omföderskor.

76 % PN
12 % Sugklockor
9 % Kejsarsnitt

21% Födde  i vatten
41% Födde utan medicinsk smärtlindring

73% Hade ingen eller en liten grad 1 bristning med enstaka stygn.
27% Hade en grad 2 bristning
0%  Hade grad 3 eller 4 bristning

I siffrorna gömmer sig ett par äldre förstföderskor, några IVF, ett säte, en prematur, en äkta acreta, två riktigt stora barn, vidöppna lägen och ett antal barn som roat sig med att vilja födas som superman med handen bredvid huvudet. … Låt bli det barn små, det är så tokigt och ger såklart en större risk för onödiga rifter. Födslar av hela spektrat, födslar av fantastiskt starka kvinnor som alla fött på sitt sätt. För att inte tala om alla de underbara kollegorna som jag ständigt längtar tillbaka till. Tack för att ni så varmt välkomnat mig och låtit mig ta del av era fina gemenskap ♥

Vad framtiden bär med sig kan man inte veta. Men det hindrar inte att man har möjligheten åt att glädjas över idag. Den största förändringen jag själv personligen upplevt är att jag känt en större möjlighet att som jordmor närvara ostört hos den födande kvinnan i den utsträckning hon och jag enigt önskat. Kanske har jag bara haft tur, men i så fall har jag nu haft ”tur” i ett år och jag hoppas verkligen turen består.

2 thoughts on “1år som Jordmor

  1. Vilken bra blogg och gratulerar med årsdagen! Jag tycker det skulle vara intressant att höra mer om vilka skillnader det är på Norge och Sverige gällande förlossning och rutiner. Även de större sjukhusen verkar ha annat tänk än motsvarande i Sverige (?). Själv har jag turen att kunna välja vilket land jag ska föda i och det blir Norge, tvekar inte en sekund på det nu. Känns betryggande att läsa om dina erfarenheter och vilken hjälte du är.

    1. Hej och tack för din fina kommentar.
      Jag ska fundera på vilka skillnader jag upplevt och återkomma med det i ett inlägg. Det finns ju självklart både positiva och kanske mindre roliga skillnader. Men på det stora hela har jag en väldigt positiv bild av Norges vård.
      Jag tror att vi som grannländer båda skulle ha glädje av sammarbete och utbyte.
      Jag har faktiskt också även mött Svenska kvinnor som gjort valet att åka över gränsen och föda i Norge. Det va lite extra roligt när det visade sig att det blev jag som Svensk barnmorska som fick bistå en svensk kvinna på Norsk mark.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *